Det nya strandskyddet är en game changer för charterturismen i Sverige – juridisk analys av besöksnäringens nya förutsättningar

Text författad av jur. kand. Giedre Jirvell vid Jirvell Juridik

Den 3 juli 2025 markerar en en ny juridisk era för svensk besöksnäring. Två dagar efter att de omfattande ändringarna om strandskydd i 7 kap. miljöbalken trätt i kraft, landade säsongens första charterflyg från Frankfurt på Jönköping Airport. De 130 passagerarna från Tyskland, Schweiz och Österrike anlände till ett Sverige där det rättsliga ramverket för turistverksamhet vid strandområden genomgått sin mest betydande reform sedan strandskyddets införande 1950.

Lagändringarna innebär en fundamental förskjutning i avvägningen mellan naturskydds- och näringsintresset. För första gången sedan 1975 års skärpning av strandskyddslagstiftningen införs ett explicit särskilt skäl för förvärvsverksamheter, konstaterar Giedre Jirvell, specialist inom mark- och miljörätt med gedigen erfarenhet från Regeringskansliet och Mark- och miljödomstolen.

Rättslig analys: Det nya särskilda skälet enligt 7 kap. 18 f § MB

Den centrala bestämmelsen för besöksnäringen återfinns i den nya 7 kap. 18 f § miljöbalken. Som särskilda skäl vid prövningen av en fråga om dispens från strandskyddet får det beaktas om dispensen avser en byggnad, anläggning, anordning eller åtgärd som inte är avsedd att tillgodose bostadsändamål, om den behövs för en förvärvsverksamhet som har en begränsad påverkan på strandskyddets syften. Verksamheten ska vara avsedd att bedrivas varaktigt i ett område med låg bebyggelsegrad och lågt bebyggelsetryck, och det strandnära läget innebär en fördel för byggnadens, anläggningens, anordningens eller åtgärdens funktion som inte kan uppnås utanför det strandskyddade området.

Rekvisitanalys

Bestämmelsen uppställer flera kumulativa rekvisit som samtliga måste vara uppfyllda. Först krävs att åtgärden inte avser bostadsändamål, vilket utesluter fritidshus och permanentbostäder men bör möjliggöra turistanläggningar för korttidsuthyrning.

Vidare krävs att verksamheten har en begränsad påverkan på strandskyddets syften. Detta centrala rekvisit innebär att påverkan på såväl den allemansrättsliga tillgången som livsvillkoren för djur- och växtlivet måste vara begränsad. Förarbetena ger viss vägledning men lämnar betydande tolkningsutrymme för rättstillämparen.

Verksamheten ska vara avsedd att bedrivas varaktigt, vilket utesluter tillfälliga evenemang men omfattar säsongsverksamheter som återkommer årligen. Kravet på låg bebyggelsegrad och lågt bebyggelsetryck innebär att bestämmelsen främst blir tillämplig i glesbygdsområden, vilket passar väl för den naturturism som charterresenärerna efterfrågar.

Slutligen måste det strandnära läget innebära en fördel för verksamhetens funktion som inte kan uppnås utanför det strandskyddade området. För turistverksamheter som kajakuthyrning, strandkaféer och vattennära övernattning torde detta rekvisit normalt vara uppfyllt då själva vattenupplevelsen är central för verksamheten.

Undantagen enligt 7 kap. 13 a och b § miljöbalken – paradigmskifte för småvatten

Från 1 juli 2025 omfattas inte längre sjöar med vattenyta understigande 1 hektar eller vattendrag med medelvattenföring under 0,1 kubikmeter per sekund alternativt medelbredd under 2 meter av strandskyddsbestämmelserna.

Detta är inget mindre än revolutionerande för besöksnäringen. Småland, dit huvuddelen av charterturisterna reser, har över 5 000 sjöar varav uppskattningsvis flera tusen nu faller utanför strandskyddet. För turistentreprenörer öppnas därmed tusentals nya lokaliseringsmöjligheter för verksamheter som tidigare varit juridiskt omöjliga att etablera.

Viktiga rättsliga begränsningar

Undantaget från strandskydd innebär dock inte oreglerad exploatering. Artskyddsförordningen gäller oförändrat och många småvatten hyser skyddade arter som större vattensalamander (Triturus cristatus) och klockgroda (Bombina bombina). Verksamhetsutövare måste genomföra naturvärdesinventeringar för att undvika straffansvar enligt miljöbalken. Påföljden för artskyddsbrott kan bli böter eller fängelsestraff, varför denna aspekt inte kan negligeras.

Länsstyrelserna behåller dessutom möjligheten att i det enskilda fallet besluta om att strandskydd ska gälla för områden som annars skulle omfattas av undantagen, om området har särskild betydelse för något av strandskyddets syften. Detta innebär att exploatörer måste förhålla sig till en viss grad av rättsosäkerhet även vid småvatten.

Rättslig riskanalys för turistverksamheter

Överprövningsrisker

Det juridiska landskapet präglas av tre huvudsakliga rättsliga risker som verksamhetsutövare måste beakta. Länsstyrelsens överprövning enligt miljöbalken utgör den primära risken. Statistik visar att 35 procent av kommunala strandskyddsdispenser överprövas och med de nya reglerna förväntas initial osäkerhet leda till högre överprövningsfrekvens under de första åren.

Överklaganden från miljöorganisationer med talerätt enligt 16 kap. 13 § miljöbalken kommer sannolikt att testa de nya bestämmelsernas gränser genom strategiska överklaganden. Detta kan leda till långdragna processer där verksamhetsutövare måste invänta lagakraftvunna domar innan investeringar kan realiseras.

Verksamheter som överskrider dispensen riskerar tillsynsåtgärder, förelägganden om återställning förenade med viten och i värsta fall åtal

Strategiska juridiska rekommendationer

För aktörer inom charterturism är en gedigen förberedande rättsutredning avgörande. Detta inkluderar fullständig juridisk due diligence med artskyddsinventering, riksintressekontroll och analys av kommunala planer. Utan denna grund riskerar projekt att stoppas sent i processen med betydande ekonomiska konsekvenser.

Dispensansökan måste struktureras utifrån lagens tre rekvisit där ekonomiska effekter kvantifieras, fysisk påverkan minimeras och reversibilitet dokumenteras. Särskild vikt bör läggas vid att visa hur verksamheten bidrar till landsbygdsutveckling genom arbetstillfällen och skatteintäkter.

Nyttjanderättsavtal bör säkras innan dispens söks, med klausuler om återgång vid utebliven eller upphävd dispens. Detta minimerar ekonomisk exponering vid negativa myndighetsbeslut. Processplaneringen måste utgå från realistiska tidsramar om 1-6 månaders handläggningstid inklusive överprövningsrisk, varför projektstart bör planeras tidigast säsongen efter lagakraftvunnen dispens.

Prognos: Rättsutvecklingen 2025-2030

Under perioden 2025-2026 förväntas en testperiod präglad av inledande restriktivitet från länsstyrelser med cirka 50-60 procent bifall på dispensansökningar. De första vägledande domarna från Mark- och miljödomstolarna kommer att börja forma praxis.

Åren 2027-2028 innebär en konsolideringsfas där Mark- och miljööverdomstolen sätter prejudicerande praxis och tydligare gränser etableras för vad som utgör "småskalig verksamhet" och "begränsad påverkan". Bifallsfrekvensen för välgrundade ansökningar förväntas stiga till 70-75 procent.

Från 2029-2030 kan en fullständig tillämpning förväntas där etablerad praxis möjliggör effektiv handläggning med 80-85 procent bifall för ansökningar som följer praxis. Vid denna tidpunkt har rättsläget stabiliserats och investeringsklimatet förbättrats väsentligt.

Slutsats: Juridiska möjligheter för charterturismens utveckling

Reformen innebär reella möjligheter för besöksnäringen att möta internationell efterfrågan på naturbaserade upplevelser. För de 750 årliga charterturisterna till Jönköping kan juridiskt säkrade koncept nu erbjudas som tidigare varit omöjliga att realisera inom ramen för svensk rätt.

Den som behärskar det nya regelverket och agerar strategiskt har unika möjligheter att utveckla framgångsrika turistkoncept. Men den rättsliga komplexiteten kräver professionell vägledning då felsteg kan resultera i miljonsanktioner och förlorade investeringar. Rätt hanterat öppnar reformen dörrar som varit stängda i 50 år och skapar förutsättningar för en blomstrande naturbaserad turism som respekterar både miljövärden och näringsintressen.

Om skribenten

Jur. kand. Giedre Jirvell är specialiserad på mark- och miljörätt med särskild inriktning på strandskydd och allemansrätt. Med bakgrund från Regeringskansliet (Miljödepartementet), Mark- och miljödomstolen samt Havs- och vattenmyndigheten har hon omfattande erfarenhet av lagstiftningsprocesser och rättstillämpning. Jirvell har framgångsrikt agerat ombud i över 800 mål rörande strandskydd och bygglov.

Ämnen:

Miljörätt, Strandskydd, Plan- och byggrätt, Allemansrätt, Förvaltningsrätt, Turistjuridik

Kategorier:

Juridik, Offentlig rätt, Näringsrätt, Rättsutveckling

Regioner:

Sverige, Småland, Tyskland, EU