Kommunal drönarövervakning över strandskydd och bygglov - strider mot rätten till privatliv - varnar juristen

Av Giedre Jirvell, jur. kand. och rättsexpert inom mark- och miljörätt

En ny verklighet för skärgårdens fastighetsägare

Den tekniska utvecklingen erbjuder nya möjligheter för effektiv myndighetsutövning. När polisen använder drönare för att bekämpa brottslighet och rädda liv är nyttan uppenbar och proportionaliteten ofta given. Men när kommuner börjar använda samma teknik för rutinmässig tillsyn av bryggor, sjöbodar och altaner måste vi ställa oss frågan: Är denna övervakning proportionerlig? "Efter närmare två decenniers arbete med strandskydds- och bygglovsfrågor är mitt svar ett entydigt nej" - säger Jirvell.

Rättslig ram och proportionalitetsbedömning

Skillnaden mellan brottsbekämpning och förvaltningsrättslig tillsyn

Det finns en fundamental skillnad mellan polisens användning av drönare för brottsbekämpning och kommunernas användning för tillsyn av strandskydd och bygglov. Polisens insatser syftar till att skydda liv och egendom samt upprätthålla allmän ordning – intressen som enligt Europakonventionen kan motivera långtgående integritetsinskränkningar.

"När det gäller kommunal tillsyn av komplementbyggnader, pooler eller sjöbodar handlar det däremot om förvaltningsrättsliga överträdelser av betydligt mindre allvarlig karaktär," förklarar Jirvell. "Här måste proportionalitetsbedömningen bli en helt annan."

Europakonventionens krav

Artikel 8 i Europakonventionen stadgar att inskränkningar i rätten till privat- och familjeliv måste vara:

1. Lagligen grundade
2. Nödvändiga i ett demokratiskt samhälle
3. Proportionerliga i förhållande till det legitima ändamålet

I flera avgöranden från Europadomstolen har man betonat att en proportionalitetsbedömning måste ta hänsyn till åtgärdens karaktär och hur ingripande den är för den enskilde.

"Systematisk fotografering av privata fastigheter från luften är en mycket ingripande åtgärd," konstaterar Jirvell. "När denna används för att upptäcka mindre överträdelser som en olovligt uppförd bastu eller en för stor altan, är proportionaliteten högst tveksam."

Kommunernas bristande rutiner

Avsaknad av förvarning

Ett av de mest anmärkningsvärda bristerna i kommunernas drönaranvändning är avsaknaden av förvarning till fastighetsägare. Flera kommuner i Stockholms skärgård genomför sina flygningar utan att informera berörda fastighetsägare, medan andra kommuner börjat skicka ut informationsbrev till de berörda fastighetsägare om kommande drönartillsyn.

"Det är en grundläggande rättssäkerhetsprincip att myndigheter ska agera öppet och förutsebart," betonar jur. kand. Giedre Jirvell. "Att genomföra övervakning utan förvarning strider mot dessa principer och skapar onödig oro och misstro."

Förslag på rimliga rutiner

Kommuner som överväger drönaranvändning bör enligt min mening införa följande minimirutiner:

1. Förhandsinformation: Berörda fastighetsägare ska informeras minst två veckor innan planerad flygning, med angivande av datum, ungefärlig tid och syfte.

2. Möjlighet till anpassning: Fastighetsägare ska ges möjlighet att säkerställa att inga personer befinner sig på fastigheten under flygningen.

3. Begränsad flygning: Drönare ska endast användas för dokumentation av specifika, anmälda överträdelser – inte för allmän "spaning."

4. Höjdbegränsningar: Flygning ska ske på sådan höjd att detaljerad personidentifikation inte är möjlig.

5. Omedelbar radering: Material som inte visar på överträdelser ska raderas omgående.

Vad kommunerna letar efter – och varför det är problematiskt

Bryggor

Bryggor är kanske det vanligaste tillsynsobjektet. Kommuner använder drönare för att dokumentera bryggors storlek, konstruktion och användning. Men här finns komplexa juridiska bedömningar som knappast kan göras från luften.

"En brygga kan vara lovligt uppförd enligt äldre bestämmelser, den kan vara en ersättning för en tidigare brygga, eller den kan omfattas av olika undantag," förklarar Jirvell. "Att bara från luften konstatera att en brygga finns säger ingenting om dess laglighet."

Sjöbodar och bastubyggnader

Sjöbodar har en särskild status i svensk rätt. De kan vara uppförda före 1975 då det generella strandskyddet infördes, de kan ha bygglov enligt äldre planer, eller de kan vara ombyggda på sätt som kräver olika bedömningar.

"Jag har sett fall där kommuner använt drönarmaterial för att hävda att en sjöbod 'används som fritidshus' bara för att det finns möbler synliga genom fönstret," berättar Jirvell. "Detta är inte en rättssäker myndighetsutövning."

Bastubyggnader är ett särskilt känsligt område. "Att övervaka bastubyggnader från luften är enligt min mening en oacceptabel integritetskränkning" - betonar Jirvell.

Komplementbyggnader

Reglerna för komplementbyggnader är komplexa och har ändrats flera gånger. Attefallshus, friggebodar och andra komplementbyggnader kan vara lovliga enligt olika regelverk beroende på när de uppförts.

"Att från luften bedöma om en komplementbyggnad är 25 eller 30 kvadratmeter, om den ligger 4,5 eller 4,0 meter från tomtgräns, eller om den används enligt gällande bestämmelser, är i praktiken omöjligt," konstaterar Jirvell.

Pooler och altaner

Pooler och altaner är andra vanliga tillsynsobjekt. Men även här finns komplexa bedömningar. En pool kan vara tillfällig eller permanent, markförlagd eller upphöjd. En altan kan vara bygglovspliktig eller bygglovsbefriad beroende på höjd, storlek och andra faktorer.

"Kommuner tenderar att se varje pool eller altan som potentiellt olovlig," säger Giedre Jirvell. "Men många av dessa anläggningar är fullt lagliga, och att utsätta fastighetsägare för övervakning för att 'kolla läget' är inte acceptabelt."

Rättsfall och prejudikat

Mark- och miljööverdomstolen har i flera vägledande prejudikat betonat vikten av att tillsynsmyndigheter måste göra noggranna proportionalitetsbedömningar. Domstolen uttalade att "åtgärder som vidtas med stöd av miljöbalken måste stå i rimlig proportion till vad som vinns med åtgärden."

"Dessa prejudikat är direkt tillämpligt på drönarfrågan," förklarar Jirvell. "Vad vinns egentligen med att systematiskt övervaka tusentals fastigheter från luften jämfört med den massiva integritetskränkning det innebär?"

JO:s praxis om myndigheters dokumentation

JO har i flera beslut framhävt att myndigheter ska vara restriktiva med fotografering och annan dokumentation som kan uppfattas som integritetskränkande. "JO:s praxis är tydlig – dokumentation ska ske med urskiljning och endast när det är nödvändigt för ärendets handläggning," konstaterar Jirvell.

Konsultföretagens problematiska roll

Många kommuner anlitar externa konsultföretag för drönarflygning och tillsyn. Detta skapar ytterligare rättssäkerhetsproblem.

"Konsulter saknar ofta den djupa förståelsen för komplexa juridiska bedömningar som krävs," förklarar Jirvell. "De tenderar att 'överdokumentera' för att visa att de gör nytta, vilket leder till oproportionerliga ingripanden."

Rekommendationer för en balanserad approach

För kommuner

1. Använd drönare endast för konkreta misstankar: Inte för allmän "inventering"
2. Informera alltid i förväg: Minst 14 dagars varsel
3. Begränsa användningen: Endast för allvarligare överträdelser
4. Utbilda personal: Säkerställ juridisk kompetens
5. Dokumentera proportionalitetsbedömningar: Varje flygning ska motiveras

För lagstiftaren

Det krävs tydlig lagstiftning som:

• Definierar när drönare får användas för tillsyn
• Kräver proportionalitetsbedömning
• Ger fastighetsägare rätt till förvarning
• Begränsar lagring och spridning av material

För fastighetsägare

• Begär alltid information om planerade flygningar
• Dokumentera egna anläggningar med datum
• Kräv att få ta del av allt material
• Överklaga oproportionerliga tillsynsbeslut

Slutsats: Balans mellan effektivitet och rättssäkerhet

"Jag är inte motståndare till modern teknik eller effektiv tillsyn," avslutar Jirvell. "Men när kommuner använder drönare för att övervaka bryggor, sjöbodar, bastubyggnader och altaner utan förvarning eller proportionalitetsbedömning har vi tappat balansen mellan effektivitet och rättssäkerhet."

Drönartekniken kan ha en plats i kommunal tillsyn, men endast under strikta förutsättningar och med full respekt för medborgarnas grundläggande rättigheter. Att fotografera människors hem och trädgårdar från luften för att leta efter mindre överträdelser är inte förenligt med den rättssäkerhet som en rättsstat ska stå för.

"Min uppmaning till kommunerna är enkel: Använd drönare med största restriktivitet, informera alltid i förväg, och kom ihåg att bakom varje fastighet finns människor med rätt till privatliv och integritet."

Giedre Jirvell är jur. kand. med närmare två decenniers erfarenhet av mark- och miljörätt. Hon har framgångsrikt drivit hundratals mål rörande strandskydd och bygglov i svenska domstolar och medverkat i utarbetandet av plan- och bygglagens och miljöbalkens bestämmelser.