Pressmeddelande -
Nytt prejudikat vänder på tidigare praxis om strandskydd - Juristen förklarar
I en avgörande dom från Mark- och miljööverdomstolen den 1 november 2024 (M 4233-23) har tidigare praxis gällande strandskyddsdispens omprövats. Domen, som inte kan överklagas, klargör att strandskyddsdispens inte krävs när en byggnad placerats utanför strandskyddsområdet, trots att dess hemfridszon delvis påverkar området.
Detta innebär en viktig förändring som kommer att påverka såväl enskilda fastighetsägare som myndigheternas tillsyn i strandskyddsfrågor. Strandskyddsexpert Giedre Jirvell, med mångårig erfarenhet av rättsprocesser inom mark- och miljörätt, förklarar rättsläget.
Bakgrund
Ärendet rörde ett bostadshus i Gnesta kommun, där fastighetsägaren hade uppfört sitt hus i enlighet med bygglov beviljat av kommunen. Under planeringen placerades byggnaden utanför strandskyddsområdet, men frågan om strandskyddsdispens uppmärksammades först flera år senare, när lantmäteriet hanterade en ansökan om avstyckning. Kommunen hade inte informerat om behovet av dispens, och länsstyrelsen ansåg att delar av hemfridszonen inkräktade på strandskyddsområdet, vilket ledde till att dispens ansågs nödvändig.
Fastighetsägaren överklagade länsstyrelsens beslut och fick initialt avslag av Mark- och miljödomstolen vid Nacka tingsrätt. Därefter tog Mark- och miljööverdomstolen upp målet till prövning och fastslog att strandskyddsdispens inte behövdes.
Mark- och miljööverdomstolens bedömning
Domstolen konstaterade att byggnaden låg utanför strandskyddsområdet och därmed inte omfattades av förbuden i 7 kap. 15 § miljöbalken. Man hänvisade bland annat till tidigare praxis, där det fastslagits att en byggnads placering är avgörande för om den kräver strandskyddsdispens. Hemfridszonen, som delvis sträckte sig in i strandskyddsområdet, ansågs inte innebära en sådan fysisk åtgärd som omfattas av förbudet i miljöbalken.
Domstolen betonade att en motsatt tolkning skulle skapa en osäker rättstillämpning och försvåra för fastighetsägare att förutse vilka regler som gäller. Att ett hus utanför strandskyddsområdet kan påverka strandskyddet indirekt, exempelvis genom en hemfridszon, var inte skäl nog att kräva dispens.
Betydelse för rättspraxis
Denna dom markerar en tydlig kursändring. Tidigare har både länsstyrelser och domstolar tillämpat en mer restriktiv praxis, där även indirekta effekter av byggnader på strandskyddet kunde leda till krav på dispens. Mark- och miljööverdomstolens avgörande innebär nu att byggnader utanför strandskyddsområdet inte automatiskt kräver dispens, även om hemfridszoner eller andra kringeffekter skulle påverka det skyddade området.
Enligt domstolen ligger detta i linje med miljöbalkens ordalydelse och intentionen att upprätthålla förutsägbarhet för både fastighetsägare och tillsynsmyndigheter. Domen innebär också att tillsynsområdet för länsstyrelser och kommuner avgränsas, då åtgärder inom hemfridszonen i detta sammanhang inte ska bedömas som en direkt påverkan på strandskyddet.
"Som jurist är det viktigt att förstå både den juridiska och praktiska dimensionen av strandskydd. Varje fall är unikt, och det gäller att noggrant analysera både omständigheterna och relevant rättspraxis för att kunna föra klientens talan på bästa sätt", påpekar Jirvell.
Fallets unika omständigheter
Fastighetsägarens argumentation vilade på flera aspekter som nu fått gehör. Han hänvisade bland annat till att byggnaden hade uppförts i god tro och att kommunens hantering av bygglovet borde beaktas. Vidare framhölls att hemfridszonen endast marginellt påverkade strandskyddsområdet och att platsen i övrigt var väl avskild från stranden, med hänsyn till både topografi och befintliga vägar.
Mark- och miljööverdomstolen lyfte dock att det avgörande var byggnadens faktiska placering utanför strandskyddsområdet. Domen klargör att även om kommunen gjort misstag vid bygglovshanteringen, ska rättstillämpningen grundas på lagens ordalydelse snarare än på enskilda aktörers bedömningar.
Praktiska konsekvenser
För fastighetsägare som befinner sig i liknande situationer innebär domen en lättnad. Kravet på strandskyddsdispens har varit föremål för omfattande debatt, inte minst för att det ofta leder till osäkerhet och höga kostnader. Med denna dom skapas en tydligare vägledning för hur strandskyddsregler ska tillämpas.
Myndigheter och kommuner måste nu ta hänsyn till detta prejudikat i sin handläggning, vilket kan innebära färre dispenser och mindre administration. Samtidigt ställer domen högre krav på en korrekt bedömning av strandskyddsområdets gränser redan vid bygglovsprövningen.
Framtida tolkningar av strandskyddslagen
Domen i mål M 4233-23 är en seger för rättssäkerheten och den enskilda fastighetsägarens intresse. Samtidigt väcker den frågor om framtida tolkningar av hemfridszonens påverkan på strandskyddet och om hur myndigheter ska hantera gränsdragningsfrågor i praktiken.
"Domen utgör ett steg mot en mer balanserad och förutsebar rättstillämpning, då fastighetsägare får ett starkare skydd mot orimliga krav, och en tydligare praxis underlättar för alla parter", avslutar Jirvell.
Giedre Jirvell, jurist specialiserad på strandskydd samt mark- och miljörätt
Relaterade länkar
Ämnen
Kategorier
Regioner
Giedre Jirvell är rättsexpert inom mark- och miljörätt, specialiserad på strandskydd och strandskyddsdispens enligt miljöbalken, respektive bygglov och detaljplaner enligt plan- och bygglagen. Med nästan 20 års erfarenhet har hon arbetat på Regeringskansliet, Mark- och miljödomstolen, och Havs- och vattenmyndigheten samt grundat Advokatfirman Mark- och miljörättsbyrån i Stockholm och Göteborg. Hon har varit rättssakkunnig för Naturvårdsverket och författat lagkommentarer till miljöbalken. Jirvell följer ständigt rättsutvecklingen och bidrar aktivt till remissförfaranden och lagstiftningsprocesser inom mark- och miljörätt, med bred erfarenhet från de flesta län och kommuner i Sverige.
