Politikers sjunkande förtroende är en av samtidens omdiskuterade kriser. Det mäts i undersökningar, det diskuteras i tv-soffor, och det fyller flödena på sociala medier. Folk suckar och skakar på huvudet åt politiker som verkar leva i en parallell verklighet, där de glider undan frågor, skyller på andra eller bollar ansvaret vidare till någon kommande utredning. Men är det konstigt att förtroendet
Det är något med texter som skrivs runt årsskiften. De har en tendens att bli något pompösa och fyllda av allmänmänsklig reflektion över livets stora frågor och det här är en sådan text. Min avsikt var att undvika det där lite pretentiösa anslaget, men det är svårt. Så, jag ber om ursäkt för det redan här, och börjar:
De senaste tio åren (plus/minus x antal år) har vi belönat de som tar plats.
Jag vill egentligen inte tro att kommunala tjänstemän är så korkade att de på allvar tror på produkterna de köper. Men när man gång på gång försvarar beslut som uppenbarligen är felaktiga och inte kan visa att man förstår och agerar på kritiken, kanske jag ändå måste ompröva den uppfattningen.
I dagens arbetsliv pratas det allt oftare om ”psykologisk trygghet”. Föreläsare och konsulter slänger sig med termen som om det vore en helt ny nyckel till framgångsrika team och blomstrande organisationer. ”Psykologisk trygghet” handlar om att skapa en arbetsmiljö där människor vågar ta risker, uttrycka idéer och erkänna misstag utan rädsla för att bli förlöjligade eller bestraffade. Det låter ju
Genom att använda konkreta psykologiska metoder och fokusera på att förändra invanda beteenden kan industrin skapa en arbetsmiljö där anställda är mer närvarande och medvetna om riskerna.
I går tisdag offentliggjorde Sveriges Radio vem som tar över huvudrollen som psykolog i långköraren ”Radiopsykologen” i P1. Med jämna mellanrum har psykologen bytts ut och när det nu var dags igen så visade det sig att Sveriges Radio till ny psykolog i ”Radiopsykologen” valt en…..läkare! Ja, du läste rätt. Den nya ”radiopsykologen” är alltså läkare och inte en legitimerad psykolog.
Så här på vårkanten är vi ganska många män i medelåldern som trycker in våra kroppar i tajta kläder och ger oss ut på cykel längs våra vägar. Vi kallas inte sällan, något hånfullt, för ”memiler” (medelådersmän i lycra).
Men det finns en anledning till varför vi gör det, och det är inte som man gärna kan tro, att vi inbillar oss att vi cyklar snabbare. Och definitivt inte att vi tror vi ser ut
Psykologers specialistutbildning har varit en angelägen fråga vi levt med under många år. Mycket arbete har lagts ner och en klar utveckling har skett. Specialistordningen har varit en angelägenhet för kåren, men man måste också våga betrakta den med ett kritiskt öga, trots att en del kan uppleva det som okollegialt. Att avstå från den kritiskt granskande blicken vore dock att svika kåren.
I Ps
Innan du blir allt för provocerad av rubriken vill jag verkligen betona att jag inser att denna jul kan bli påfrestande för många. Personer som till vardags är ensamma kan bli ännu ensammare och personer som vanligtvis är beroende av släkt och vänner för sitt julfirande kan bli helt utan jul i år. MEN, med det i minnet vill jag lyfta en annan tanke....
Låt mig gissa. Du sitter där med lite extra jobbångest nu. Speciellt du som så många andra går tillbaka till jobbet på måndag efter en lång och skön semester. Du sitter där med en klump i magen, med tankarna på alla de krav som kommer att ställas på dig och allt det där som du borde gjort i innan sommaren. Det är rätt åt dig!
Budskapet är tydligt! Vi måste minska våra fysiska sociala kontakter och hålla distans till andra människor. Det är viktigt att vi i våra uppmaningar till distans, breddar vårt tänk och uppmärksammar samt fokuserar även på det positiva som sociala kontakter faktiskt medför och det ansvar vi har att ta hand om varandra i denna tid. Vi vill därför prata om vikten av SOCIAL FOKUSERING:
Just nu är det många som är rädda, och det är helt okej. För de flesta är Coronapandemin något som man aldrig har ställts inför tidigare. Just av den anledningen så har man inga strategier eller erfarenheter att dra slutsatser ifrån, varken positiva eller negativa. Att känna rädsla i en sådan situation är inte bara okej, utan också helt normalt.
I dessa Coronatider ropas det ofta efter ”sunt förnuft”. Inte sällan av den del av populationen som verkar hysa misstro till experter och myndigheter. Här kommer ett antal punkter om varför man inte ska lita till ”det sunda förnuftet”.
Innan någon börjar skriva på repliken med argumenten att den ökade psykiska ohälsan kräver fler och inte färre utbildningsplatser till psykolog, vill jag poängtera att denna text INTE handlar om att minska antalet utbildningsplatser. Snarare handlar texten om att öka antalet platser, men framför allt om att kunna utbilda bättre och mer kompetenta psykologer. Psykologer som är bättre rustade att mö
En studentdriven och studentintensiv hälsocentral på campus skulle med automatik göra att utbildningarna och VLL:s verksamhet skulle behöva närma sig varandra. Det kan bidra till att en ömsesidig kompetensutveckling kan ske mellan universitetets lärare/forskare och landstingets kliniskt verksamma personal. Det finns bara fördelar med detta.
Om ni visste så mycket skit det finns där ute bland alla psykologiska produkter och tjänster som säger sig kunna hitta den perfekte medarbetaren, kunna utveckla dig som chef, få er grupp att fungera så mycket bättre och få företaget att bli mkt mer lönsamt. Och alla säger de sig ”bygga på vetenskap”, vara ”vetenskapligt uppbyggda” och utvärderade enligt ”vetenskapliga principer”...
Sverige behöver fler forskare och fler lärare som inte bara är aktiva i samhällsdebatten utan även vågar ha en åsikt och vågar och vill uttrycka den då man upplever att något inte fungerar.
Det är inte varje dag som ordföranden för en av Sveriges större fackförbund för akademiker har synpunkter på vad jag skriver i min blogg, men nu har det hänt. Det hon skriver gör mig allvarligt bekymrad och måste bemötas. Nedan publicerar jag därför mitt svar i form av ett öppet brev.
Mina två senaste blogginlägg, från den 23 april och 1 maj, har handlat om systemet och myterna kring utbildningen till Psykoterapeut, en examen som ger yrkeslegitimation inom Hälso- och Sjukvård. Dessa inlägg har väckt många reaktioner, och den senaste och kanske längsta, kommer från en tidigare studierektor vid Enheten för Psykoterapi vid Umeå Universitet i form av ett mail den 4 maj.
För några dagar sedan skrev jag ett blogginlägg med syfte att belysa en hel del myter kring psykoterapeutyrket och framför allt kring utbildning till psykoterapeut. Många har uttryckt förvåning kring hur ett en ingång till en utbildning som leder fram till en legitimation inom hälso- och sjukvård kan vara så spretig och oreglerad.
Lundberg Media är ett litet förlag med utgivning av böcker, podcasts och debattartiklar. Lundberg Media ägs och drivs av Mattias Lundberg
Mattias Lundberg är Leg, Psykolog, Docent i Psykologi vid Umeå Universitet, Författare, Föreläsare och Moderator.
Mattias Lundberg är en flitig samhällsdebattör med särskilt intresse för psykologin i politiken. Mattias Lundberg beskrivs ofta som en psykolog med förmåga att förklara psykologi på ett enkelt sätt och han anlitas ofta därför av såväl media som företag.
Mattias är författare till bland andra: Den Lyckliga Pessimisten & Mamma Ljuger
Han har arbetat mycket med föreläsningar och anlitas ofta som moderator och debattledare.
Donners Gränd 4
903 51 Umeå
Sverige