Snokar kämpar med att överleva vintrarna i ett varmare klimat

Att klimatet blivit varmare i Sverige märks på landets snokar. De har blivit både längre och fått mer kroppshull. Samtidigt finns det signaler som tyder på att de klarar vintrarna sämre. Det visar en ny forskningsstudie gjord på en unik tidsserie insamlad under 68 år.

Snokarna i Sverige är världens nordligaste äggläggande reptil. En ny studie gjord av Ludvig Palmheden vid Naturhistoriska Riksmuseet i samarbete med forskare på Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) och Högskolan Kristianstad, ger en blandad bild av klimatförändringarnas effekter på snokarna. Längre och varmare somrar verkar ha gynnat dem, samtidigt som mildare vintrar kan ha minskat deras vinteröverlevnad.

Snokar har blivit längre och fått mer kroppshull

Forskarna kunde observera att snokarna blivit längre. På 60 år har hanarna i genomsnitt ökat med 5 cm och honorna med 7 cm. Hanarna har också fått mer kroppshull. Dessa förändringar tros bero på att somrarna blivit både varmare och längre. Snokarna kommer fram från sin vinterdvala i genomsnitt 10 dagar tidigare än för 60 år sen och hinner därför troligen äta mer.

Snötäcke på mindre än 15 centimeter påverkar snokarna negativt

Forskarna kan se att snokarna överlever somrarna i högre utsträckning, men att de klarar vintrarna desto sämre. Detta har blivit särskilt tydligt under de senaste decennierna. Mildare vintrar med en mindre mängd isolerande snötäcke tros vara anledningen. I studien verkar ett snötäcke på mindre än 15 centimeter kunna påverka snokarna negativt.

– Det är illavarslande att se att snokarna klarar vintrarna allt sämre. De säsongsberoende förändringarna går i olika riktningar och förändringarna är än så länge små. Men vi tolkar det som att de negativa effekterna av ett ändrat klimat överväger de positiva effekterna för snokarna på somrarna, säger Ludvig Palmheden, biolog vid Naturhistoriska Riksmuseet.

Carl Edelstam samlade in data under 68 år

Studien hade inte varit möjligt om det inte vore för ovanligt långa tidsserien insamlad av Carl Edelstam, tidigare intendent på zoologiska avdelningen vid Naturhistoriska riksmuseet. Varje år från 1942 fram till 2009 samlade han in data om snokar i vad som idag är Nackareservatet.

Carl Edelstam fångade snokar, märkte dem och noterade bland annat deras längd, vikt och beteende, innan han släppte dem igen. Eftersom varje snok har ett unikt bukmönster (jämförbart med våra fingeravtryck) går det att känna igen varje snokindivid. Om flera snokar återfångas går det att uppskatta överlevnaden, men också hur stor populationen är.

30-tal pärmar överlämnade till Naturhistoriska riksmuseet

När Carl Edelstam gick bort 2016 kontaktade hans familj forskarna och undrade om de var intresserade av de insamlade uppgifterna om snokarna. De överlämnade ett 30-tal pärmar med handskrivna journaler, som numera finns i Naturhistoriska Riksmuseets arkiv.

– Det var oerhört kul och fascinerande att få jobba med en så lång tidserie. Det är väldigt ovanligt, inte minst för ryggradsdjur, och vad vi vet är detta den första långtidsserien på överlevnad av sitt slag av en tempererad reptil, berättar Ludvig Palmheden.

Snokarna bra indikatorer på hur faunan påverkas av ett varmare klimat

När Carl Edelstam började sin studie på 40-talet var inte klimatfrågan aktuell. De nya upptäckterna om snokarna understryker vikten av långa tidsserier, också för att kunna svara på nya frågor som uppstår. Just reptiler är viktiga för att ge en bild av hur klimatförändringarna kan påverka djurlivet. Reptiler är kallblodiga djur (ektotermer), de kan inte reglera sin kroppstemperatur själva till skillnad från varmblodiga djur (endotermer), som fåglar och däggdjur.

– Reptilerna utseende, beteende och fortplantning påverkas mycket av temperaturen, det gör dem lämpliga att studera när man undersöker effekterna av ett varmare klimat. Snokarna kan fungera som indikatorer på hur vår fauna kan påverkas av ökade temperaturer, säger Ludvig Palmheden.

Studien är ett samarbete mellan Ludvig Palmheden vid Naturhistoriska riksmuseet, Simon Kärvemo på SLU och Johan Elmberg vid Högskolan Kristianstad.

FAKTA: Carl Edelstam (1924*-2016†)

Denna studie är baserad på data över snokar som samlats in under 68 år (1942-2009) från Nackareservatet av den nu avlidne Carl Edelstam. Carl var intendent för ryggradsdjur vid Naturhistoriska Riksmuseet i Stockholm och erhöll en hedersdoktorsexamen vid Stockholms universitet.

Carl hade en livslång passion för reptiler, men offentligt var han mest känd för sitt arbete med ruggning och migration hos fåglar och var en av initiativtagarna till Ottenby fågelstation. Med sin välartikulerade röst och breda kunskap var han också under många år en ständigt återkommande expert i radio- och TV-programmen ”Naturväktarna”.

Kontakt

Ludvig Palmheden, förste assistent vid Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm
08-5195 4026
ludvig.palmheden@nrm.se

Simon Kärvemo, forskare på institutionen för ekologi, SLU, Uppsala
018-672420
simon.karvemo@slu.se

Johan Elmberg, professor i zooekologi på högskolan i Kristianstad
044-2503453
johan.elmberg@hkr.se