Skogsbruk och mykorrhizasvampar: Lika många arter men ändrad sammansättning

I skogar som sköts med dagens svenska skogsbruksmodell får mykorrhizasvamparna en annan artsammansättning än den i skogar som inte har kalavverkats tidigare, men antalet arter är lika stort. Det visar en ny stor studie vid SLU.

Mykorrhizasvampar lever i symbios med trädens rötter – ett samspel där svamparna förser träden med näringsämnen från marken och i gengäld får energi i form av socker från trädens fotosyntes.

Symbiosen gör mykorrhizasvamparna känsliga för avverkning, eftersom deras energikälla försvinner med träden. Många studier har visat att mykorrhizasvamparna i stort sett försvinner efter kalavverkning, men vi har haft begränsad kunskap om hur svamparna återkoloniserar nästa skogsgeneration och påverkas av skogsbruk på längre sikt. Den här kunskapsluckan ville forskare vid SLU fylla. De har därför undersökt fler än 1500 skogar av olika ålder över hela Sverige, med fokus på de vanligaste svamparterna i marken.

− Vi valde att identifiera svamparna genom dna-analyser av mycel i marken. Det ger en mer fullständig bild av hela svampsamhället, främst de allra vanligaste arterna, jämfört med artbestämning av fruktkroppar. DNA-provtagningen har pågått under tolv år, och är en del av Markinventeringen inom den nationella miljöövervakningen, berättar Björn Lindahl vid SLU:s institution för mark och miljö, som har lett studien tillsammans med Johan Stendahl och Anders Dahlberg.

Ändrad artsammansättning men samma artantal

Resultaten visar att när en skog börjar växa upp igen efter avverkning och föryngring ökar antalet arter av mykorrhizasvampar stadigt fram tills skogen är ungefär 40 år gammal. Därefter avstannar ökningen. Antalet arter i brukade skogar är på samma nivå eller till och med något högre än i äldre skogar som inte har kalavverkats.

− En förklaring kan vara att marken blir mindre sur och att näringstillgången ökar i marken efter avverkning, vilket gör det möjligt för många svamparter att trivas där, säger Björn Lindahl.

Artantalet i enskilda skogar verkar alltså inte missgynnas av dagens skogsbruk, där skogen avverkas i cykler om 60–100 år. Studien ger dock inte svar på hur skogsbruket har påverkat det totala antalet arter i svensk skogsmark, då ovanliga arter är svåra att upptäcka med DNA-metodiken.

Om man däremot tittar närmare på artsammansättningen i skogar av olika ålder ser man att brukade skogar skiljer sig tydligt från gamla skogar som inte har kalavverkats. Vissa vanliga mykorrhizasvampar, som tegel- och storkremla och flera spindelskivlingar, är specialiserade på näringsfattiga markförhållanden och verkar hämmas av konkurrens från andra arter när skogsbruket ändrar förutsättningarna. Det syns en tydlig påverkan av skogsbruk på svampsamhället i upp till 100-åriga bestånd.

− Detta kan vara en anledning till att rödlistade arter, som oftast är för ovanliga för att hittas i en undersökning som den här, missgynnas, säger Anders Dahlberg vid institutionen för skoglig mykologi och växtpatologi.

Olika sätt att värdera biodiversitet

Den här studien visar att skogsbruket inte verkar påverka det lokala artantalet av mykorrhizasvampar långsiktigt, men att sammansättningen ändras på bekostnad av arter som är anpassade till att leva i äldre barrskog. Om skogsbruk ska betraktas som positivt eller negativt för mykorrhizasvamparna beror på hur man betraktar biodiversitet och naturvärden.

− Om man ser antalet arter som det viktiga är skogsbrukets lokala inverkan begränsad till några decennier efter avverkning. Om man däremot sätter ett värde på de mykorrhizaarter som är historiskt och naturligt karakteristiska för svenska barrskogar så är inte skogsbruket uthålligt, utan leder till en långsiktig förändring av skogslandskapet, säger Björn Lindahl.

Studien illustrerar på ett tydligt sätt att biodiversitet kan värderas på olika sätt beroende på om artantal eller artsammansättning står i fokus.

De arter som missgynnas av skogsbruket verkar också ha vissa specifika egenskaper, till exempel en särskilt god förmåga att frigöra svåråtkomlig näring i marken. Det innebär att förändringen i svampsamhällena också medför förändringar i markens biologiska processer. I nuläget kan forskarna inte säga om det påverkar skogarnas långsiktiga produktivitet.

Illustrationer

Diagrammet visar antal mykorrhizasvamparter som detekterats med DNA i markprov från skogar i olika ålderskategorier. Staplarna visar medelvärden baserat på 105 skogar i varje åldersklass – totalt 1576 skogar fördelade över det svenska barrskogslandskapet.

Diagrammet visar att brukade skogar har en annan artsammansättning av mykorrhizasvampar än äldre skogar. Låga indexvärden indikerar en dominans av arter som är typiska för ungskogar, medan höga värden indikerar att gammelskogsarter är vanligast. Bilderna visar fruktkroppar av några av de vanligaste arterna i ungskogar respektive gammelskogar. Mykorrhiza-indexet visar artsammansättningen i mykorrhizasvampsamhället baserat på sekvensering av DNA i marken. Staplarna visar medelvärden baserat på 101–102 skogar i varje åldersklass – totalt 1523 skogar fördelade över det svenska barrskogslandskapet. Foto: Michael Krikorev, Teppo Helo och Björn Bråvander.

Den vetenskapliga artikeln

Björn D. Lindahl, Karina E. Clemmensen, Johan Stendahl & Anders Dahlberg. 2026. Long-term effects of clear-cutting forestry on ectomycorrhizal fungi in boreal forest. New Phytologist.

Kontaktperson

Björn Lindahl, professor
Institutionen för mark och miljö
Sveriges lantbruksuniversitet, Uppsala
bjorn.lindahl@slu.se, 070-2062353