Ny studie: Kommuner kan själva avgöra parkeringskrav – öppnar för mer hållbar stadsplandering.

Hur mycket parkering behövs egentligen – och vem bestämmer det? En ny studie från Trivector Mobility, finansierad av Energimyndigheten, visar att svenska kommuner har betydligt större handlingsutrymme än vad som tillämpas idag.

Studien undersöker innebörden av Plan- och bygglagens formulering om att det i “skälig utsträckning ska finnas lämpligt utrymme för parkering”. Resultaten visar att lagstiftningen ger kommunerna stor frihet att själva avgöra vad detta innebär – och därmed möjlighet att låta parkeringsplaneringen bidra till övergripande mål som minskad klimatpåverkan och mer effektiv markanvändning.

Parkeringskrav påverkar mer än vi tror

Utbudet av bilparkering har stor betydelse för transportsystemets klimatpåverkan, stadens ytanvändning och kostnader vid nybyggnation. Trots detta utgår parkeringsplaneringen i de flesta svenska kommuner från minimikrav på antal bilplatser.

Forskning visar att sådana krav ofta leder till ett större utbud än vad marknaden efterfrågar – till priser som användarna inte är villiga att betala. Effekten blir att parkering indirekt subventioneras, vilket i sin tur driver ökat bilinnehav och mer biltrafik. Detta riskerar att motverka kommunernas egna mål inom transport och stadsutveckling.

Internationellt går utvecklingen åt ett annat håll. Flera städer, bland annat i Norge, har redan övergett minimikraven och låter istället efterfrågan styra utbudet. Denna förändring har hittills varit begränsad i Sverige.

Lagstiftning med historiska rötter

Dagens regelverk har sitt ursprung i 1940- och 1950-talens behov av att hantera brist på parkering och trängsel på gator. Trots att förutsättningarna har förändrats i grunden lever principerna kvar.

Eftersom begreppet “skälig utsträckning” inte är tydligt definierat i lagen, har projektet analyserat hur det kan tolkas juridiskt – och hur kommuner i praktiken använder det.

Stor frihet – men olika tillämpning

Den juridiska analysen visar att kommunerna i praktiken har stor frihet att själva avgöra vad som är en skälig nivå av parkering. Det är möjligt att avstå från att ställa krav på ett visst antal bilplatser, förutsatt att beslutet motiveras tydligt och kopplas till kommunens övergripande riktlinjer.

Samtidigt visar studien att det saknas en enhetlig tolkning. Kommuner använder liknande argument för sina parkeringskrav, men landar ändå i olika nivåer. Det tyder på att andra faktorer än lagstiftning och övergripande mål styr dagens parkeringsplanering.

Möjlighet till förändring

Studien pekar på att parkeringsplaneringen kan utvecklas från att vara ett hinder till att bli ett verktyg för hållbar stadsutveckling.

– Kommunerna har större möjligheter än många tror att anpassa parkeringskraven efter kommunala mål och förutsättningar. Det är hög tid att kommunerna använder sig av denna möjlighet att planera våra städer på ett mer flexibelt och hållbart sätt än de gör idag, säger Johan Kerttu, expert och rådgivare inom fokusområde parkering på Trivector Mobility.

Projektet som genomförts tillsammans med LTH, Lunds Tekniska Högskola, och Klimatkommunerna resulterar i en slutrapport till Energimyndigheten och ett kommande White paper med konkreta råd till kommuner som vill utveckla sin parkeringsplanering – inklusive hur riktlinjer kan utformas utan fasta krav på parkeringsutbud.