”Allt annat än en nollvision för undernäring är otänkbart”

Sveriges befolkning blir allt äldre och en femtedel är snart över 65 år. En skrämmande hög andel av dessa är undernärda eller riskerar att bli det. Hur många som är drabbade saknas det statistik på men det är tillräckligt många för att klassificeras som en dold folksjukdom. Ändå gjordes det under 2019, enligt det nationella kvalitetsregistret Senior Alert, bara 8 040 riskbedömningar för undernäring bland de närmare två miljoner äldre som bor hemma. Och endast 40 procent av hemtjänsterna har rutiner för hur personalen ska agera vid misstanke om undernäring.

En grundläggande brist är att olika enheter och organisationer inom hälsa, vård och omsorg inte samarbetar med varandra. Flera professionsgrupper måste bli mer uppmärksamma på den äldres näringsintag och vikt och jobba med en systematik som gör att undernäring kan upptäckas och förhindras i tid. Det kan till exempel vara omsorgspersonal som märker att en person äter dåligt. Det kan också vara en läkare som uppmärksammar viktnedgång och remitterar till en dietist eller en logoped som kopplas in vid sväljproblem. Tandvården har också en viktig roll i bedömningen av tugg- och ätsvårigheter.

Ett problem är att undernäring ofta kommer smygande. De flesta går i pension i 65-årsåldern, med bra hälsa och goda matvanor. Orsakerna till bristande näringsintag kan vara många och svåröverskådliga men rör sig till exempel om sjukdom, minskad aptit, ensamhet eller en kombination av flera orsaker. Med undernäring kommer mänskligt lidande och höga kostnader för samhället. Till exempel kostar en undernärd patient cirka 10 000 kronor mer per vårddygn på sjukhus. Studier visar att antalet fallolyckor och andra komplikationer är tre gånger så högt hos just undernärda äldre. Därtill ökar risken för infektionssjukdomar vilket är extra allvarligt under den rådande covid-19-pandemin. Fram till år 2040 kommer dessutom antalet personer över 75 år öka dramatiskt, vilket skapar ett ännu större tryck på vård och omsorg.

Sedan ett drygt år tillbaka har Livsmedelsakademin i uppdrag av innovationsmyndigheten Vinnova att arbeta med en nollvision för undernäring hos äldre. För att nå denna nollvision samverkar Livsmedelsakademin med en långsiktig effektiv arbetsmodell som alla Sveriges kommuner ska kunna använda. Modellen bygger på fem avgörande insatser som vi identifierat och nu håller på att utveckla.

1. För att tidigt kunna identifiera äldre som riskerar att bli undernärda tar vi fram digitala lösningar som personer runt den äldre och den äldre själv ska kunna använda.
2. De äldre behöver anpassade livsmedel och måltidstjänster. Därför arbetar vi med att ta fram behovsanpassade matkassar.
3. Ensamhet är en starkt bidragande orsak till minskad matlust. Vi kommer därför att ta fram kreativa lösningar för att bryta ensamheten kring måltiderna.
4. Kunskapen om näring och måltider måste öka hos personal, anhöriga och den äldre själv. Vi kommer att ta fram ett utbildningsmaterial och titta på hur viktig kunskap kan förmedlas till de som ansvarar för de äldres hälsa.
5. Att arbeta förebyggande mot undernäring är kostnadseffektivt. Därför ska vi utveckla kostnadskalkyler som jämför kostnader för förebyggande insatser med faktiska kostnader för undernäring.

Kävlinge kommun och stadsdelen Enskede-Årsta-Vantör i Stockholm deltar i Nollvisionen som viktiga innovationsmiljöer. Det är där som hållbara lösningar tas fram och testas innan de blir tillgängliga för övriga kommuner i Sverige att använda. För att underlätta en nationell uppskalning deltar Livsmedelsverket och Socialstyrelsen. Mathem.se, Compass Group, Findus, Bergendahls food och Orkla har fokus på näringsriktig mat i Nollvisionen, Högskolan Kristianstad tittar på utbildning för personer runt den äldre, Cuviva tittar på tekniska lösningar för att upptäcka undernäring i tid och Jämställd utveckling Skåne beaktar jämställdhetsperspektivet.

2030 vill Livsmedelsakademin att alla Sveriges kommuner och regioner samt relevanta departement och myndigheter arbetar med nollvisionen och att arbetssätten även har fått internationellt genomslag.

För 20 år sedan räknande Socialstyrelsen med att uppemot en miljard kronor om året kunde sparas genom prevention och behandling av undernäring. Den siffran är sannolikt mångdubbelt högre idag och att det inte finns färskare siffror visar hur lågt prioriterad frågan har varit. Vi uppmanar politiker på alla nivåer, myndigheter och socialtjänst samt hälso- och sjukvård att samverka kring prevention och tidig identifiering av undernäring. Tillsammans kan vi överbrygga de stuprör som finns och skapa ett fungerande system kring äldre. Ingen i Sverige ska behöva bli undernärd, och i värsta fall dö av undernäring, därför måste vi agera redan idag. Allt annat än en nollvision för undernäring är otänkbart.

Lotta Törner, vd för Livsmedelsakademin

Annsofie Thuresson (M) ordförande omsorgsnämnden i Kävlinge