Abborrar med attityd

Abborrars beteende, till exempel hur benägna de är att ta risker, varierar mellan olika sjöar. Variationerna är inte ärftliga utan grundas i erfarenheter i uppväxten.

Ofta hör man påståenden i stil med "abborren i den sjön är stor" eller "öringen i den ån har en vacker färgteckning". Väldigt sällan däremot hör man någon påstå att fisken i en viss sjö är djärv eller väldigt skygg.

Det är dock precis det Gustav Hellström har funnit hos olika populationer av abborre. Under flera år har han studerat abborrens beteende i två sjöar utanför Umeå. I den ena sjön är abborrar mindre benägna att ta risker, till exempel att våga äta framför en stor rovfisk, jämfört med abborrar i den andra sjön.

I sjön med skygga abborrar finns det betydligt fler rovfiskar, och risken att bli uppäten är högre, jämfört med sjön som har djärva abborrar. Beteendeskillnaden mellan sjöarnas abborrar verkar inte vara ärftlig, utan grundad i att abborren växer upp med olika erfarenheter. Abborren lär sig helt enkelt att bete sig på ett sätt som är lämpligt för just sin miljö, dvs i sjöar med mycket rovfisk lär sig abborren vara försiktig. Det inlärda beteendet sitter kvar länge hos fisken – trots att man flyttar fisken till riskfria miljöer.

Risken att bli uppäten av rovfiskar varierar dock från år till år inom en sjö. Vissa år är det extra riskabelt, andra år mindre farligt. Detta återspeglas i abborrens beteende, och abborren är djärvare de år då det finns färre rovfiskar.

Inte nog med att det finns skillnader i abborrens beteende mellan sjöarna, även inom sjöarna skiljer sig abborren åt. Vissa individer är konsekvent djärvare än andra individer. Abborren har således personlighet, vilken utrycks inte bara i riskbenägenhet, utan också i hur sociala individer är. Gruppdynamik spelar också in på abborrens beteende, och individer påverkas i hög grad av hur andra fiskar beter sig i gruppen. Större grupper främjar högre individuellt risktagande, samt tenderar att minska likriktat beteende mellan individer.

Avhandlingen fokuserar på hur fiskar anpassar sitt beteende till omgivande miljö, och vilka faktorer och mekanismer som leder till en sådan anpassning. Djurs beteendemönster är generellt mycket flexibla och anpassningsbara, och en individs beteende formas, men kan också begränsas, av individens minnen, erfarenheter och personlighet. Naturligt urval verkar troligen på en komponent av den observerade beteendevariationen mellan de studerade abborrpopulationerna. Hög grad av plasticitet, eller anpassningsbarhet, möjliggör dock stor påverkan av miljö. Beteendevariationen blir då snarare ett uttryck för en direkt beteenderespons mot nuvarande ekologiska förhållanden, än en evolutionär produkt formad av divergent selektion, dvs utveckling av olika egenskaper i olika grupper.

Fil. mag. Gustav Hellström, institutionen för vilt, fisk och miljö, SLU, försvarar sin avhandling med titeln "Phenotypic and social effects on behavioural trade-offs in Eurasian perch". Disputationen avser filosofie doktorsexamen.

• Tid: Fredag 12 oktober, 10:00 
• Plats: P-O Bäckströms sal, SLU, Umeå
• Opponent: Professor Jens Krause, Department of Biology and Ecology of Fishes, IGB-Berlin, Tyskland.

Gustav Hellström bor i Umeå och är född i Hofors i Gästrikland.

gustav.hellstrom@slu.se

+46 703 727 258