Nyhet —
När macken försvinner slocknar mer än lamporna i landsbygden
SVT:s program När mörkret kom till byn satte strålkastarljuset på hur vägbelysning i svenska byar släcks ner samtidigt som annan service redan försvunnit. Efter kritiken har Trafikverket pausat flera planerade nedmonteringar och lovat bättre dialog med kommuner och boende – men myndigheten står fast vid principen att investeringar främst ska göras där flest människor anses få nytta av dem. Vår forskning visar att just sådana beslut riskerar att förstärka en negativ spiral i landsbygder, där förlusten av belysning, mackar, butiker och annan service tillsammans underminerar både trygghet, näringsliv och framtidstro. Samtidigt ser vi exempel på byar som vänt utvecklingen genom lokal mobilisering, samverkan och riktade stödinsatser.
Text: Håkan Johansson, klimatexpert, Trivector Mobility
I vår forskning har vi sett hur avgörande helheten är för utvecklingen i landsbygder. En dagligvarubutik ger inte bara möjlighet att handla livsmedel – den fungerar ofta också som ombud för post, paket, apotek och Systembolaget. På samma sätt är byns mack viktig för butikens överlevnad.
Om macken försvinner kan boende behöva köra fyra mil enkel väg för att tanka. Det blir åtta mil tur och retur. När människor ändå åker till huvudorten för att tanka passar de ofta samtidigt på att handla, vilket minskar kundunderlaget för den lokala butiken. I förlängningen riskerar även butiken att läggas ner. Då försvinner inte bara möjligheten att handla lokalt, utan också viktig samhällsservice som postutlämning, paketombud, apoteksombud och Systembolaget. Det innebär också att en plats för möten och social sammanhållning i byn försvinner.
Utan mack och butik försämras också förutsättningarna för det lokala näringslivet kraftigt. En företagare som satsar på skoterturism kan exempelvis inte köra åtta mil tur och retur med bensindunkar för att fylla sina snöskotrar. Även samhällsservicen påverkas. Om hemtjänsten inte längre kan vara stationerad i byn utan måste utgå från huvudorten minskar tiden hos de äldre och restiderna ökar. Vår forskning visar dessutom att jord- och skogsbruk använder de lokala mackarna i betydligt större utsträckning än många tror. När macken försvinner drabbas därför också viktiga basnäringar i landsbygden.
Samtidigt ser vi i vår forskning att det finns en annan möjlig utveckling för landsbygdens byar – en utveckling där service, mötesplatser och gemenskap inte bara bevaras utan också utvecklas. Moskosel i Norrbotten är ett exempel på en by som förlorade både butik och mack men lyckades vända utvecklingen. Där har matbutiken, restaurangen och samlingsplatsen utvecklats till en viktig tredjeplats för både boende och besökare.
I Fredrika i Västerbotten har utvecklingen också vänt. Där har man etablerat en automatbutik med laddstation mittemot, och en ny mack är på väg. Laddstationen lockar kunder till butiken samtidigt som butik och café gör att förbipasserande väljer att stanna och ladda just i Fredrika. I Sörsjön i Dalarna finns både butik och mack kvar samtidigt som byn satsar på turism.
Gemensamt för dessa byar är att det finns lokala eldsjälar som driver utvecklingen framåt tillsammans. I vår forskning ser vi att det ibland är kvinnor, ibland män – men oftast handlar det om människor som gemensamt tar ansvar för byns framtid. Samtidigt krävs resurser. Både livsmedelsbutiker och mackar behöver stöd för att kunna överleva på små orter. Utan det engagemang som finns lokalt, och utan det stöd som regionerna ger genom de regionala serviceprogrammen med finansiering och metodstöd från Tillväxtverket, hade sannolikt betydligt färre butiker och mackar funnits kvar i Sveriges landsbygder idag.
Tillväxtverket och Trafikverket arbetar utifrån olika och ibland motstridiga prioriteringsgrunder. Tillväxtverket och regionerna riktar stöd till orter där underlaget för butik, service och mack är för litet för att verksamheterna ska kunna bära sig kommersiellt. Trafikverket prioriterar däremot investeringar där flest människor bedöms få nytta av dem. I våra intervjuer med myndigheterna har denna målkonflikt blivit tydlig.
Om Trafikverket i större utsträckning hade haft ett landsbygdsutvecklande perspektiv, liknande Tillväxtverkets, hade man kanske inte valt att släcka ner belysningen i de mindre byarna. För den enskilda person som bor i byn – eller för den som rör sig där till fots eller på cykel – kan belysningen vara avgörande för både trygghet och tillgänglighet. På samma sätt är det viktigt att grundläggande service finns kvar: butik, post- och paketombud, apoteksombud, Systembolag, mack och skola. Och framöver också laddinfrastruktur för elbilar där den ännu saknas.
Projektet Mackdöden – tillgänglighet i glesbygd när sista macken försvinner, som drivs av Trivector Mobility tillsammans med IVL Svenska Miljöinstitutet med stöd av Trafikverket, har pågått sedan slutet av 2024 och avslutas i juni 2026.
Elektrifieringen av transportsektorn är en nödvändig del av klimatomställningen och kommer att förändra drivmedelsmarknaden i grunden. Under de kommande 10–20 åren väntas användningen av bensin och diesel minska kraftigt, vilket sannolikt leder till att många drivmedelsstationer i landsbygder läggs ner. Utvecklingen kommer sannolikt att gå snabbast i de minsta byarna där kundunderlaget redan idag är begränsat och avstånden till närmaste alternativa mack är långa.
Forskningsprojektets fokus är därför att identifiera hur omställningen till fossilfria transporter kan ske på ett smidigt och rättvist sätt – utan att landsbygder och de grupper som är sist i elektrifieringen drabbas oproportionerligt hårt. Målet är en utveckling där landsbygder fortsatt kan leva och utvecklas med tillgång till butik, samhällsservice, laddinfrastruktur och, så länge behov finns, även drivmedelsstationer.
För att möjliggöra detta har vi följande policyrekommendationer:
Stöd för att skynda på elektrifiering
- det handlar om att den nya elbilspremien finns tillräckligt länge men samtidigt utvärderas och vid behov utvecklas för att bli ännu mer träffsäker
- att det gröna avdraget för installation av laddbox vid bostaden finns kvar minst lika länge som elbilspremien
- stöd till fortsatt utbyggnad ut publik laddning i landsbygder med särskilt fokus på anläggningar vid mindre livsmedelsbutiker som är ensamma på orten
- driftstödstöd till publika laddstationer med låg beläggning
- återkommande undersökning om (fossil) bilägares kunskap och attityder till elbilar och laddning i landsbygder. Använd underlaget för information riktad till hushåll och bilhandel.
- höj drivmedelsskatter och reduktionsplikt för att gynna omställning och stötta hushåll som ännu inte hunnit ställa och som är i störst behov av stöd med breda stöd såsom barnbidrag och bostadstillägg
Stöd för att behålla mackarna tillräckligt länge
- fortsätt med nuvarande stöd inom serviceprogrammet till nödvändiga investeringar i mackar som är ensamma på sin ort och där avstånden till alternativ mack blir långt
- inför ett driftsstöd till de allra minsta mackarna (<150 – 200 m3 per år) där avståndet är mer än 20 km till närmaste alternativ mack. De här mackarna är så små att de allra flesta i Sverige aldrig har tankat vid en sådan mack samtidigt som de är avgörande för livet i de byar de finns.
- sammanställ årligen statistik om mackarnas drivmedelsanvändning som underlag för satsningar och stöd. Idag saknar kommuner och regioner helt denna kunskap då enbart data för mackar med årlig försäljning över 1000 m3 samlas in kopplat till miljötillstånd.
Stöd till kommersiell service
- fortsätt med nuvarande stöd för serviceutveckling till dagligvarubutiker där prioritering även sker till de som erbjuder annan grundläggande service
- förtydliga att laddinfrastruktur är en del av grundläggande service
- öka kunskapen om dynamiken mellan macken, dagligvarubutiken och annan service
- kompetensutveckling och erfarenhetsutbyte mellan aktörer, regioner och med motsvarande program i Norge och Finland
Utöka skatteunderlaget till landsbygder
- undersök hur skatteunderlaget till landsbygden kan öka och hur det kan användas för att förbättra servicen. Det kan handla om turistskatt där medlen återförs till kommunerna så som finns i många andra europiska länder eller hur hur intäkter från elproduktionen kan återföras till landsbygden på liknande sätt som i Norge.
Med detta kan vi få en positiv spiral där landsbygderna inte släcks ner utan utvecklas och är en del i en hållbar omställning.