​Intressekonflikten mellan en våldssituation och en vårdnadstvist gällande kontaktrestriktioner del 2

Intressekonflikten mellan en våldssituation och en vårdnadstvist gällande kontaktrestriktioner del 2

Föregående vecka väcktes frågor om intressekonflikten mellan en våldssituation och hanteringen av denna kontra en vårdnadstvist. (del 1 ) Det togs även upp frågan om de fall där skyddade boenden och kvinnojourer används som taktiska redskap i vårdnadstvister. Går det att förhindra att dessa typer av hjälpmedel missbrukas och i så fall hur.

Ett exempel på fall där modern missbrukat möjligheten att söka sig till skyddat boende var omständigheterna följande: Parterna separerade under försommaren och modern sökte sig då till ett skyddat boende tillsammans med parternas femåriga dotter och ansökte samtidigt om stämning och yrkade på ensam vårdnad om dottern, fadern ansåg att det bästa för dottern var att föräldrarna hade gemensam vårdnad om henne och att hon bodde växelvis varannan vecka hos föräldrarna. När fadern kom i kontakt med sin jurist visste han inte var hans dotter befann sig, hade inte fått träffa henne eller kunnat komma i kontakt med modern på flera veckor.

Eftersom ansökan om stämning lämnats in precis innan sommaren kom inte målet upp i tingsrätten förrän i augusti och beslut om hur barnets boende eller umgänge skulle se ut under sommaren fattades aldrig. Efter kontakt med motpartsombudet kunde modern gå med på att dottern skulle få träffa sin pappa i närvaro av umgängesstöd under två timmar varannan helg fram till den muntliga förberedelsen.

Argumentet för att begränsa umgänget på detta sätt var att modern var placerad på skyddat boende och inte ville ha kontakt med fadern, det fanns alltså inte något påstående om att fadern på något sätt skulle vara olämplig som umgängesförälder eller att det förelåg någon risk för barnet i umgänget med fadern. Fadern var dessutom den som till största del tagit hand om barnet innan separationen eftersom han under en längre tid varit arbetssökande, medan modern arbetat. Omständigheterna som ledde till att modern sökte sig till skyddat boende var, enligt hennes egen utsaga, att fadern vid ett tillfälle lyft ut henne ur hans lägenhet då hon i samband med separationen oinbjuden trängt sig in i hans lägenhet och agerat aggressivt mot en av hans kvinnliga bekanta inför dottern, samt att han utsatt henne för vad hon menade var psykisk misshandel.

Denna misshandel bestod främst i att fadern ofta ville diskutera saker med henne och att hon då inte upplevde att hon var lika bra på att uttrycka sin åsikt som han. Här saknades behov för motparten att ha skyddat boende och genom att begränsa umgänget mellan dottern och fadern agerade hon på ett sätt som var till skada för barnet.

Trots att motpartens agerande inte varit för barnets bästa resulterade det i att fadern inför den muntliga förberedelsen i målet hade en sämre utgångspunkt för sin talan än vid separationen, eftersom dotterns umgänge med honom var så begränsat. Det gick inte heller att påstå att parterna samarbetade eftersom modern vägrade all kontakt. Motpartens felaktiga agerande hade med andra ord gynnat hennes talan. I väntan på den muntliga förberedelsen uppkom diskussionen flera gånger vad som hänt om fadern istället hade tagit dottern efter separationen och inte låtit henne träffa sin mor på över en månad, för att sedan utan grund kräva att umgängesstöd skulle närvara vid umgänget. Rätten behövde inte ta ställning till parternas yrkanden på den muntliga förberedelsen, istället slöts en överenskommelse om att dotterns umgänge med fadern skulle trappas upp och ske utan umgängesstöd. Målet hade huvudförhandling nyligen och den kommande domen kommer ha ett starkt värde för den här typen av frågor.

I den rikstäckande organisationen Alla Kvinnors Hus är medarbetarna noga med att informera de boende om intressekonflikten mellan ett pågående brottmål och en kommande vårdnadstvist. De som arbetar där är utbildande och kunniga inom dessa respektive processer och vet vilka konsekvenser det kan bli att begränsa kontakt både i fall där det föreligger ett allvarlig våldsituation och fall av mer otydlig karaktär. Organisationen föregår med ett gott exempel i dessa frågor. Men problematiken ligger ofta i att fokus är olika. I tingsrätten ligger fokus på barnet och på ett skyddat boende är barnet oftast mer ett tillägg till kvinnan och inte det huvudsakliga fokus.

Det är även mycket svårt att gå in och göra en snävare bedömning vid första kontakten med en kvinnojour för att komma till rätta med problematiken. Vem har möjligheten att avgöra ok en situation är verklig eller ej och vilka typer av bevis ska man i så fall behöva uppvisa. Inte sällan är de mest allvarliga situationerna de som saknar verkliga bevis och det vore katastrof och en snävare bedömning uteslöt dessa kvinnor.

Som i de flesta frågor är nyckeln till denna intressekonflikt kunskap. De inom polisen som arbetar med dessa våldsfrågor måste erhålla kunskap även om tvistemålsprocessen, socialtjänstens arbete och hur kvinnojourer fungerar för att kunna informera rätt till sina målsägande. Socialtjänsten måste erhålla mer information om hur polisen arbetar och kvinnojourerna, även de mer lokala måste få kunskap om de båda separata processerna och hur de samverkar för att kunna göra ett fullständigt arbete. I många fall idag så uppger kvinnan under en huvudförhandling att kvinnojouren rått henne till detta handlande, men med en ökad kunskap så kommer dessa uttalanden inte att ske framöver och dessa teser kommer inte att hålla i domstol. Dessa boenden måste få vara den fristad från våld de är tänkta att vara, inte ett verktyg för den som vill ha ensam vårdnad utan grund.

Juristpunkten