Fler restriktioner på kort varsel

Tågföretagen har i veckan svarat på Socialdepartementets promemoria om tillfälliga smittskyddsåtgärder för långväga kollektivtrafik, där remisstiden var cirka 24 timmar. Flera av våra medlemsföretag har också skickat in egna remissvar, se remissvaren, för att ytterligare nyansera och förtydliga vad de nya restriktionerna i praktiken skulle innebära.

Tågföretagen gör bedömningen att det är orimligt att begränsningen av antalet belagda sittplatser ska omfatta obokade resor. Det saknas både personella resurser samt tid i tågplanen för att ombordpersonal ska kunna hindra resande med periodkort att kliva ombord på tåg på en viss station om beläggningen redan är 50 procent. Vårt förslag är att begränsningen av antalet resenärer endast bör gälla på de linjesträckningar med tåg över 150 kilometer som i dag omfattas av obligatorisk platsbokning eller där linjesträckningarna omfattar en större majoritet av resenärer som reser över 150 kilometer. De tillfälliga åtgärderna ger inte trafikföretagen en rimlig chans att förbereda sig. Det är inte tidsmässigt, tekniskt eller resursmässigt genomförbart att införa de nya restriktionerna om kraven ska börja gälla den 14 februari. De riktade tillskott staten hittills lämnat till de regionala kollektivtrafikmyndigheter som drabbats av förlorade intäkter under coronapandemin har inte kommit trafikföretagen till del. Trots att de regelverk och rekommendationer som har kommit från regering och myndigheter har fått samma effekt som en hög grad av näringsförbud. Läs mer här

Nu trillar resultatrapporterna in från räkenskapsåret 2020 och Europas järnvägsföretag har det tufft, riktigt tufft. Därför har vår intresseorganisation i Bryssel – CER – kommunicerat till kommissionen att det behövs tydliga medskick till EU:s regeringschefer att sektorn är i akut behov av stöd. I linje med EU:s förslag till arrangemang borde ett stöd utgå åtminstone för perioden 1 januari 2021 till den 31 maj 2021 genom reduktion av banavgifter. Under hela pandemin har regeringen valt att inte stödja tågbranschen, medan man i stället vid flera tillfällen lämnat riktade stöd till exempelvis stora flygbolag. Logiken haltar om en förordning som syftar till att minska risken för smittspridning vid långväga resor så ensidigt inriktar sig på långväga linjelagd trafik med tåg och buss, medan inrikesflyg och även chartrad busstrafik uttryckligen exkluderas.