Forskare presenterar Sveriges första nationella ”kvävebudget”

Hur mycket kväve kommer in i Sverige varje år – med luftföroreningar, lastbilar, båtar eller på andra sätt – och vad händer med kvävet som kommer in? Forskare vid IVL Svenska Miljöinstitutet har tagit fram Sveriges första heltäckande kartläggning som visar hur kväve rör sig mellan olika sektorer som jordbruk, energi, industri och avfall.

Kväve är nödvändigt för allt liv på jorden, samtidigt som ett överskott orsakar övergödning och skador på ekosystemen. Höga halter av kväveföroreningar i luften påverkar också människors hälsa och bidrar till den globala uppvärmningen.

Hur mycket som just blir ”bra kväve” och gör nytta för att det tas till vara i produkter som till exempel livsmedel, och hur mycket som blir ”dåligt kväve” för att det hamnar i sjöar, vattendrag och i havet och orsakar övergödning, eller i atmosfären som luftföroreningar och växthusgaser har forskare vid IVL Svenska Miljöinstitutet nu räknat på. Studien är en syntesrapport där man sammanställt resultat från åtta sektorsspecifika studier.

– Vi har räknat på allt och lite till. Vi började med jordbruket och har sedan fortsatt med andra områden. Jämfört med allt kväve som årligen kommer in i landet hamnar knappt en tredjedel i produkter det var avsett för. Resten blir till luft- och vattenföroreningar, eller i bästa fall ”bara” förlorat som icke-reaktiv kvävgas tillbaka till atmosfären. Just den här helheten tror jag inte man har lyckats sammanställa förut i Sverige, säger Filip Moldan, forskare och rapportförfattare på IVL.

En betydande del av Sveriges luft- och vattenföroreningar är gränsöverskridande. Det förstärker behovet av internationellt samarbete där nationella ”kvävebudgetar” utgör ett viktigt faktaunderlag. I Sverige är kontroll av kväveföroreningar också en viktig politisk utmaning för att uppnå miljömålen Ingen övergödning, Bara naturlig försurning, Frisk luft och Ett rikt växt- och djurliv.

– Det omsätts stora mängder av reaktivt kväve för att få matproduktionen, transporter, energiförsörjningen och andra viktiga delar av vårt samhälle att fungera. Att minska kväveförluster till miljön till noll kommer inte att gå, men dagens situation där vi tar vara på bara en tredjedel av det reaktiva kvävet är inte tillfredställande. Andelen av reaktivt kväve som ingår i cirkulär nyttjande, där till exempel samma molekyl som blev en del av vår mat så småningom återvänder till åkern, måste långsiktigt öka. Att kartlägga var de stora kväveflödena, och de stora kväveförlusterna, finns hjälper i den processen, säger Filip Moldan.

Studien har finansierats av Naturvårdsverket genom projektet "Sveriges nationella kvävebudget – syntesrapport".

Den vetenskapliga artikeln är publicerad i Environmental Research Letters, läs den här.

För mer information, kontakta:
Filip Moldan, filip.moldan@ivl.se, tel. 010-788 67 81