​Sverige halkar efter i hanteringen av vårdnadstvister med internationella inslag

Sverige halkar efter i hanteringen av vårdnadstvister med internationella inslag

I en allt mer internationell värld där människor reser mer, arbetar utanför landets gränser och där relationer över gränserna blivit vanligare blir det tydligt att Sverige halkat efter när det gäller att hantera tvister med parter från olika länder, språk och kulturer.

För tio år sedan var det relativt ovanligt med familjerättsliga tvister i domstol med en part som bodde i ett annat land. Det vanliga var i så fall att parten ifråga var försvunnen, frånvarande och att det handlade om att tillsätta en god man som kunde tillvarata den frånvarande partens intressen.

Idag händer det ofta att den ena parten bor i ett annat land där parterna från början kanske träffats under arbete, semester eller andra skäl. Detta ställer därmed höga krav på den svenska domstolen och de svenska myndigheterna att tillhandahålla resurser för att kunna erbjuda den utländska parten samma möjligheter att få komma till tals och tillhandahålla samtlig information på sitt hemspråk.

Med start hos de juridiska ombuden så krävs det att de eventuella skrifter som skickas sker på ett språk som motparten kan förstå till fullo. Detta brukar generellt upprätthållas då det finns många översättningstjänster att tillgå idag.

När målet är instämt till tingsrätten och kärandeombudet har uppgett aktuellt språk så brukar tingsrätten även vara duktig på att få handlingar översatta och översända i tid. Problematiken här brukar i stället handla om att motparten inte förstår hur den svenska processmodellen går till och blir osäker på tillvägagångssättet, tidsfrister och det rent formella. Här skulle det behövas en lathund för den svenska processmodellen att tillgå på i all fall det engelskaspråket för att underlätta missförstånd och hjälp till eget ombud. I många fall annars blir motparten inte medveten om hur det fungerar med ombud eller möjligheterna till hjälp med ersättning då målet handläggs i Sverige. Denna hjälp finns inte alltid i andra länder och kan då påverka intresset att söka upp ett eget ombud.

Vid den utsatta förhandlingen brukar tolkar alltid finnas till hands på hemspråket och det brukar flyta på relativt smidigt med eller utan ombud. Det är dock vid denna punkt, gällande målets fortsatta handläggning, som problemen brukar uppkomma. En av de vanligaste åtgärderna är socialtjänstens samarbetssamtal där både ambitionen och resurserna varierar väldigt mellan olika kommuner och landsting. I dagsläget har många kommuner inte möjlighet till samtal via Skype, vilket i dessa situationer (och även i inrikes situationer med stora avstånd) omöjliggör denna åtgärd som många gånger är en mycket bra lösning som får parterna att komma överens och nå långvariga lösningar.

Ett alternativ till samarbetssamtal är även medling, där medlaren kan vara mer flexibel och oftast ha tillgång till relevanta resurser som krävs för att föra dessa samtal. Då kommer problematiken istället till att flera tingsrätter anser att medling innebär en stor och omotiverad kostnad samt att flera tingsrätter fortfarande inte har använt sig av medling i den omfattningen att de finner åtgärden givande. Risken är därför att ingen av dessa åtgärder blir aktuella om det inte finns tekniska resurser för samtal via Skype. Detta är idag en stor brist som aktivt påverkar processer och parterna möjlighet att komma framåt och nå lösningar. Det har även hänt att tingsrätter förordnat om samtal utan att dubbelkolla med socialtjänsten och där samtal sedan endast hållits med ena parten då andra parten inte kunnat infinna sig personligen. Detta har sedan lett fram till en skrift där den frånvarande parten istället omskrivs som att denne inte deltagit i samtalen, vilket ger den utländska parten en automatiskt svagare ställning i processen.

Gällande vårdnadsutredningar så påvisas även där stora skillnaderna mellan olika kommuner, då det händer att man frångår den grundläggande utredningsmetodiken då det inte finns resurser till resor, hembesök, träffar med barnen hos båda föräldrarna eller möten på socialtjänsten. Det har hänt att endast samtal per telefon skett där tolk inte heller varit närvarande då socialtjänsten bedömt att parten pratat så bra engelska att det varit mer tidseffektivt och ekonomiskt att frångå tolk. Risken med en sådan utredningsmetodik blir att den utländska parten åter får en svagare ställning då man inte kunnat ta ställning till lika många saker som om dessa möten, träffar och hembesök skett och om samtliga kontakter varit på hemspråket. I vissa utredningar har man kunnat se detta tydligt då den utländska partens del av utredningen varit mycket tunn i jämförelse med den svenska partens.

Samtliga av dessa brister kan leda fram till allvarliga konsekvenser både efter samarbetssamtal och efter en bedömning av socialtjänsten i en utredning om inte båda parterna haft samma möjligheter att komma till tals på sina hemspråk och visa upp sina liv. Om man ska dra det till sin spets kan någon bli av med vårdnaden på grund av bristande resurser och en förmåga att inte kunna utreda båda parterna jämställt.

Sverige behöver kort sagt bli bättre på att ge familjerätten samma resurser när det kommer till samarbetssamtal, vissa kommuner är idag mycket bra på att hantera denna situation och det handlar inte enbart om storstäderna. Tingsrätterna behöver även ha en mer likställd bild av medling via information, genomförande och uppföljning så att detta moment blir ett självklart alternativ. Slutligen behöver även socialtjänsten få mer resurser och utbildning i att hantera vårdnadstvister med internationella inslag då detta är en fråga som bara kommer att fortsätta öka.

Av: Linda Bohlin, Jur Kand och Ansvarig Affärsutvecklare på Juristpunkten