Tack för nio år i tågbranschens tjänst

Idag har jag arbetat min sista dag på Tågföretagen efter drygt nio år i den samlade tågbranschens tjänst. Som redaktör för detta nyhetsbrev passar jag på att skriva en sista specialutgåva för att försöka summera ett knappt decennium på ett ständigt föränderligt jobb. Det passar bra att göra detta nyss hemkommen från årets politikervecka i Visby, där vårt huvudtema – tågets bidrag till samhällsutveckling, näringslivets konkurrenskraft, ökad motståndskraft i utmanade tider och hållbar utveckling – verkligen stått i centrum.

Årets Almedalen blev en lyckad avslutning på min tid som näringspolitisk chef för Tågföretagen, en organisation som förändrats i en rad avseenden sedan 2016, när jag började på Branschföreningen Tågoperatörerna. Den ideella föreningens organisationsnummer är visserligen detsamma men inte mycket är sig likt i övrigt. Idag utgör Tågföretagen en naturlig del av Almega och Svenskt Näringsliv, vi har en tydlig förankring som arbetsgivarorganisation och är en väl etablerad instans inom utveckling av svensk och europeisk transportpolitik.

Under dessa nio år har jag arbetat med en lång rad näringspolitiska frågor, där järnvägens konkurrenskraft, banavgifter, balans i branschens avtalsvillkor, signalsystemet ERTMS, nationell infrastrukturplanering – både utbyggnad och underhåll – samt förutsättningarna för tågtransporter inom EU, har hängt med under alla år. Vi har arrangerat och utvecklat den årliga Järnvägsdagen tillsammans med Swedtrain, engagerat branschen i Almedalen och skrivit nyhetsbrev till våra intressenter och följare mer eller mindre varje vecka – mer än 300 brev – under hela denna tid. Idag har vi fler än 850 abonnenter på detta nyhetsbrev. Vi har under 2022 tagit fram en reformagenda för vår bransch och på den följer initiativet Omtag Svensk Järnväg som startades 2023 av SJ.

Jag tror att vi, utan att överdriva, kan säga att vi har etablerat Tågföretagen som en aktiv och realistisk agendasättare inom transportpolitiken. En del frågor har vi sett resultatet på och i andra har vi fortfarande en bit kvar. De flesta reformer inom järnvägen kräver lång tid innan vi ser konkreta resultat. Det bästa exemplet på de långa cyklerna är regeringens besked under våren 2025 om att staten ska ta ansvar för finansiering av ERTMS ombordutrustning. Denna ödesfråga för den europeiska järnvägsmarknaden har vi jobbat med i nästan 20 år och nu ser vi äntligen förutsättningar för att säkra upp den svenska järnvägsmarknadens framtid. Vi har under åren bidragit till att få på plats olika incitament och stöd för att främja valet av järnvägstransporter, där miljökompensationen sedan 2017 och banavgiftsrabatter under pandemin, utgör de viktigaste. Dock – till följd av den tuffa priskonkurrensen inom godssegmentet finns mer att göra inom det vi kallar ”level playing field” som innebär att trafikslagen ska likställas så att de i rättvis omfattning står för sin belastning på samhället.

Tillsammans med hela branschen, inom Järnvägsbranschens samverkansforum, JBS, tog vi under 2024 fram en vision: ”Vision 2050: Transportsystemet för oss närmare – Sverige växer med järnvägen”. Arbetet med implementering pågår och jag är hoppfull att visionen kommer att bidra till att peka ut riktningen för branschen de närmaste åren. Visionen kommer tillsammans de grundliga kunskapsunderlag som vi arbetat fram genom Omtag Svensk Järnvägs olika rapporter, som belyser tågtrafikens betydelse för konkurrenskraft och utveckling, att fylla en viktig roll framåt.

Om jag ska nämna någon frustration får det bli att det fortfarande råder en naiv syn på förmågan att kalkylera samhällsekonomisk lönsamhet på ett adekvat sätt när staten ska prioritera vilken infrastruktur som ska byggas. Min bedömning här utgår från att vi saknar realistiska prognoser som tar hänsyn till de stora skiften som sker i samhället och hur människor och företag faktiskt vill resa och transportera gods. Det är också väl känt att kalkylerna inte förmår fånga upp saker som de dynamiska effekter som följer på av utbyggnad av samhällsomvälvande infrastruktur, störningar i godstrafiken och förändrad syn på resande med möjligheten att arbeta på distans och under resan.

För mig handlar framgång i påverkansarbete primärt om att genom kunskap och engagemang visa att man tror på det man gör. Det skapar förtroende. Min erfarenhet är att det kan finnas svårfångade vägar till lösningar som måste vaskas fram på till synes möjliga och omöjliga sätt. Exempelvis har det ett stort värde att verka utan att synas, genom smart samverkan och effektiv dialog med rätt intressenter så att våra frågor även blir deras egna prioriteringar. Slutligen, de som känner mig vet att jag har en stark tro på att vara närvarande där det händer. Det sista kan i all enkelhet handla om att komma tidigt och gå sent i samband med viktigare möten… 😉

Slutligen vill jag i detta – mitt sista nyhetsbrev – framföra ett stort tack till alla mina medredaktörer och andra som bidragit till Tågföretagens viktiga nyhetsbrev under alla år – ingen nämnd här och därmed ingen glömd, men ni vet alla vilka ni är!

Nu är det alltså dags för mig att gå vidare och göra nya saker. Jag lämnar branschorganisationen, men kommer att vara kvar i branschen och fortsätta att följa frågorna på nära håll, i vissa fall med ett ännu större fokus, exempelvis transporter till och från kontinenten. Jag vill tacka mina trevliga kolleger på kansliet och önskar dem fortsatt lycka till med det engagerande och långsiktiga arbete som det är att jobba med utveckling av järnvägsbranschen.

Vänliga hälsningar,

Gustaf Engstrand