Infrastrukturberedning för snabbare järnvägsinvesteringar

Valet är över och vi fick ännu en gång ett mycket jämnt valresultat. I skrivande stund talar mycket för ett maktskifte. De fyra oppositionspartierna, med Socialdemokraterna som klart största parti och därmed tilltänkt regeringsbildare, samlade tillsammans 176 mandat. Den blågula regeringssidan fick 173 mandat. I valet 2022 var siffrorna de exakt omvända: 176 mandat för det som senare kom att bli Tidöregeringen och 173 mandat för oppositionen.

Det återstår dock att se om Magdalena Andersson lyckas samla det parlamentariska stöd som krävs för att bilda regering. Det är en betydligt mer komplicerad uppgift än mandatfördelningen i sig ger sken av. De sakpolitiska skillnaderna mellan

Centerpartiet och Vänsterpartiet är betydande. I frågor som skatter, arbetslöshetsförsäkring och ersättningsnivåer står Centerpartiet i flera avseenden till höger om den avgående borgerliga regeringen.

Vänsterpartiet har inför valet deklarerat att partiet kommer att rösta nej till varje regering där man själv inte ingår. Centerpartiet har å sin sida markerat att man hellre ser ett nyval än en regering där Vänsterpartiet ingår. Partierna har därmed dragit tydliga röda linjer, och någon av dessa kommer sannolikt att behöva flyttas om en regering ledd av Magdalena Andersson ska kunna tillträda.

Journalister och statsvetare spekulerar nu flitigt i olika scenarier. Redan nu kan det dock konstateras att regeringsbildningen riskerar att bli både komplicerad och tidskrävande. Det kan därför dröja innan Sverige har en ny regering på plats.

Vi i Tågföretagen konstaterar samtidigt att det, oavsett vilken regering som slutligen vinner riksdagens stöd, numera finns en bred politisk samsyn kring många av järnvägens centrala frågor. Samtliga riksdagspartier har betonat behovet av fortsatt fokus på såväl underhåll som utbyggnad av järnvägsinfrastrukturen för att möta framtidens kapacitetsbehov.

Den avgörande utmaningen handlar därför inte i första hand om den politiska inriktningen, utan om genomförandekraften. Sverige har en lång tradition av att låta beslut med betydelse över flera mandatperioder vila på breda politiska överenskommelser. Försvars- och pensionspolitiken bygger på långsiktiga uppgörelser som skapar stabilitet och förutsägbarhet. Det finanspolitiska ramverket ger i sin tur fasta spelregler över tid.

Gemensamt för dessa områden är insikten att de är alltför viktiga för att präglas av kortsiktiga politiska svängningar. Transportinfrastrukturen bör behandlas på samma sätt. I dag kan det ta decennier att planera, upphandla och genomföra större järnvägsinvesteringar. Det kräver långsiktiga beslut som står sig över regeringsskiften och mandatperioder.

Järnvägens betydelse för jobb, tillväxt, konkurrenskraft och totalförsvar kan knappast överskattas. Tågföretagen har länge förespråkat en bred och långsiktig infrastrukturberedning. Att Socialdemokraterna under valrörelsen öppnat för en sådan lösning är positivt, och förhoppningen är att frågan nu ska kunna samla stöd över blockgränserna. Behovet av en långsiktigt förankrad infrastrukturpolitik är större än någon enskild regeringskonstellation.

Det geopolitiska läget i Sverige och vår omvärld ställer också krav på nya former av samverkan, inte minst mellan näringsliv och myndigheter. Förmågan att dela information, skapa gemensamma lägesbilder och agera samordnat blir allt viktigare för samhällets motståndskraft och beredskap. Mot den bakgrunden har Svenskt Näringsliv, i samarbete med bland andra Tågföretagen, tagit fram ett positionspapper som identifierar fem prioriterade utvecklingsområden för det fortsatta arbetet med informationsdelning, lägesbildsarbete och samverkan mellan offentliga och privata aktörer.

Slutligen har biljetterna till Järnvägsdagen 2026 nu släppts. Järnvägsdagen arrangeras den 25 november. Efter ett händelserikt år, präglat av såväl en ny nationell plan som riksdagsvalet i september, fokuserar årets upplaga på vad utvecklingen innebär för branschen, kunderna och de framtida investeringarna i järnvägen.

Nytt för i år är att tre särskilt inbjudna kommentatorer återkommer mellan programpunkterna för att dela med sig av analyser, reflektioner och slutsatser kring de diskussioner som förs på scenen.