Stabilitet eller o­säkerhet i klimatpolitiken

Under regeringens första år vid makten har vi löpande fåttta del av pusselbitar som indikerar att en ny klimatpolitik är i vardande, menhelheten har uteblivit. I veckan presenterade regeringens snabbutredare,nationalekonomen John Hassler, en språngbräda på vägen mot en mer sammanhållenborgerlig politik på området. Inte mindre än 46 förslag för en ny klimatpolitik lämnades över till regeringen. I korthet vill Hassler skrota de existerandeklimatmålen som har en inriktning på minskade utsläpp – och som 7 av 8riksdagspartier står bakom. De idag kvantifierbara målen, som ända sedan 2017formulerat en tydlig målbild för näringslivet och samhället i stort, föreslåsersättas med en inriktning mot elektrifiering. Exempelvis målet om 70 procentsminskning till 2030 av utsläpp från transportsektorn riskerar därmed att falla.

Den redan elektrifierade järnvägens utvecklingsbehov berörsi ett av de 46 förslagen. Förslag 31 innefattar att tillräckligjärnvägskapacitet ska byggas för att möjliggöra omställningen och utvecklingenav Sveriges basindustri. Särskilt konstateras att en utbyggnadav järnvägskapaciteten i norra Sverige är av avgörande betydelse för attSverige ska kunna behålla och utveckla norra Sveriges industriella bas. I synnerhetbedöms att en utbyggnad av malmbanan är akut och redan utarbetade planerbehöver verkställas snarast. Tågföretagen anser att detta förslag är bra menkonstaterar samtidigt att snabb utbyggnad av järnväg i hela landet kan bidra tillännu högre grad av elektrifiering av transportsystemet och därtill även till mereffektiv energianvändning. Vi noterar att ökad kollektivtrafiksom dellösning inte berörs överhuvudtaget av Hassler.

Harmonisering med EU:s regelpaket Fit-for-55 är drivkraftenbakom regeringens ambitioner för en ändrad inriktning av klimatpolitiken ochdet är i grunden bra om minimikrav är samordnade över hela EU:s geografi.Snabbutredningen stödjer dock inte en tydlig målbild. Därmed riskerardagens konkreta nationella mål att ersättas med något som liknar en önskad inriktning, ihuvudsak mot elektrifiering. Det tar minst ett par år att få ett nyttklimatpolitiskt ramverk på plats och att revidera 2030-målen skulle i så fall bli enrelativt meningslös aktivitet.

Regeringen står nu inför beslut om en klimathandlingsplan, där valetkortsiktigt står mellan att bekräfta och eventuellt förstärka kvantifierbaraklimatmål eller att skapa osäkerhet i klimatarbetet. Långsiktigt finns mer atthämta men där borde effektiv användning av de olika trafikslagen få högreprioritet än vad denna snabbutredning föreslår.