Kan snökaos stärka en företagskultur?

Vad händer med oss människor när vi råkar ut för oväntade utmaningar? Som ett enkelt snökaos? I såna situationer agerar vi i 112-läge. Vår instinkt att överleva tar över. Vår insikt i att vi behöver hjälpas åt dominerar. Vår känsla för sammanhang och roll i samhället kommer upp till medvetande. Hur skulle det vara om vi använde denna kunskap om oss själva mera i att stärka vår företagskultur  i osäkra tider?.

Affärsvärlden börjar bli mer och mer medveten om att vi kan öka produktiviteten genom ett stort ökat engagemang och passion för det vi gör. Med andra ord människor behöver visa upp mer på ett jobb än det som har varit fokus på länge - nämligen utbildning, erfarenhet och kunskap. De behöver även visa upp att de har ett hjärta. Om du använder "sanningar" nedan och maximerar de så kommer du att att ha stort inflytande på dina kollegor och vara en autentisk och hjärtlig ledare & medarbetare.

Sanning 1: Ditt hjärta är din identitet
Sanning 2: Ditt hjärta är ditt viktigaste verktyg i ledarskap och medarbetarskap
Sanning 3: Ditt hjärta påverkar ditt omedelbara inflytande
Sanning 4: Ditt hjärta är antingen hälsosamt eller icke hälsosamt
Sanning 5: Ditt hjärta är under konstant "attack" från omgivningen

Det är viktigt att du håller ditt hjärta hälsosamt. Använd nedanstående discipliner för att göra det:

Disciplin 1: Reflektion
Disciplin 2: Vila
Disciplin 3: Rekreation
Disciplin 4: Relationsvård

Vår familjekultur och våra kärleksrelationer kommer att bli bättre som en direkt spin off av ovanstående. Hur svårt kan det vara att bry sig lite mer och ge lite mer till varandra?
Snökaos + samarbete = Dopaminkick
Dopamin skapar biokemiskt vägar i vår hjärna som får oss att se hjärtliga och kloka möjligheter. Möjligheter får oss att "göra" något.

Läs min kära partners Andreas Sanders inlägg om en dag i dec 2012. En dag med dopaminpåslag. En dag med "Pay it Forward" i handling. En dag där vi använde vårt hjärta och byggde relationer till varandra utan en tanke på att få något tillbaka.

"Onsdagen den 5 december 2012 rullade ett snöoväder in över Stockholmstrakten. Under ett knappt dygn vräkte snön ner och väl nere på marken tog starka vindar hand om massorna, vilket resulterade i snövallar och drivor vart man än såg. Själv låg jag däckad i sängen med 39 graders feber och kunde inte göra så mycket åt saken. Inte för att jag hade kunnat göra det som frisk heller…..

När ovädret hade bedarrat kunde jag på gatan se bilar som stod till synes slumpvis utslängda i drivorna. Det såg nästan ut som godisbilar på vaniljglass. På nätet stod att läsa att SL hade gett upp kampen kl 11 och att alla bussavgångar var inställda. Snökaoset var ett faktum.

Vad många har bevittnat är den hjälpsamhet som spred sig medborgare emellan. Spontana skottningsinsatser, inköp av mat till insnöade grannar och allmän omtanke för att lotsa varandra hem. Du som var ute när det begav sig har säkert din historia om medmänsklighet och omsorg.

Till saken hör att du förmodligen upplevde en ganska uppsluppen stämning som bland dem som mötte svårigheterna med en utsträckt hand. Vår mänskliga natur är skaffat på det vis att samarbete belönas med en god dos dopamin. Denna kemiska substans är vår egenproducerade lyckodrog som utsöndras av aktiviteter som är till godo för vår mänskliga fortlevnad. Det är alltså inte bara mat- och dryckesintag, fysisk träning och sex som får oss att må bra. Saker som att knuffa loss fastkörda bilar, att hjälpa varandra hem genom en nedstängd stad och att tillsammans klura ut lösningar på snöproblematiken får oss att må bra och att växa som människor. Situationer som dessa får oss att närma oss varandra och påminner oss om vikten av att möta motgångar med gemensamma krafter. Om vi inte hade mått bra av liknande utmaningar hade jordklotet varit utrensat från mänskligt liv för länge sedan.

Det här ger oss möjligheter att uträtta storverk även på jobbet. Visst är det så att när det har sett som mörkast och jäkligast ut, det är då mirakel har skett! Hastigt uppkomna gruppkonstellationer, nya tankebanor och en obändig vilja att lösa problem har spätt på kreativiteten. Till slut, när lösningen är påkommen brukar spontana Professor Baltazar-yttringar göra sig gällande på kontor, verkstäder och i butiker.

Jag måste erkänna att jag gillar när det blir snökaos. Kicken av att få bita ihop, ta skyffeln och gå ut på gatan och gräva fram bilar tycker jag är kalaskul. Idag är himlen blå och min feber har släppt. Jag säger bara en sak. Bring it on baby! "

Efter Andreas reflektioner vill jag avsluta med dessa ord av Katarina Mayer:

"At the end of the day...the only questions I will ask myself are...Did I love enough?...Did I laugh enough?..Did I make a difference?"