Skip to main content

Johan pratar om relationer och skilsmässa efter sommarledigheten i radio P4 Malmöhus morgonsändning

Blogginlägg   •   Aug 14, 2019 08:45 CEST

Johan Hagström

Varför tror du att skilsmässorna ökar efter semester och ledigheter?

Under längre ledigheter får vi mera tid att umgås. Vi ser då mera av varandras olika sidor på gott och ont. Vi bråkar oftast mer under ledigheter särskilt i början av den för att längre in i ledigheten ha kommit fram till en koncensus vad vi vill ägna vår gemensamma ledighet åt. Men om man lever i ett förhållande som redan är dåligt så kan ledigheten bli till en lång konflikt och då uppstår oftast tanken på att separera. 

Vad brukar ligga till grund för att det börjar svaja i en relation?

Ofördelaktig fördelning av sysslorna i hemmet, olika syn på barnuppfostran, försämrat sexualliv eller brist på närhet/intimitet och ekonomi. Det kan finnas gamla konflikter som inte är utredda. Många pratar om att de växer ifrån varandra, kärleken har tagit slut.

Man pratar om olika års-kriser, att första prövningen kommer efter fyra år, sedan sju år (the seven year itch)… är det här nåt som du märker av som familjerådgivare?

Ja, det gör jag. Jag brukar alltid kolla av vilken fas paret är inne i och hur medvetna de är att förhållanden har olika faser. Vi pratar ofta om vad man kan förvänta sig efter 3, 7 och 15 år. Vid tre år så börjar paret vilja skaffa familj för att legitimera sin kärlek och fortsatta samlevnad, vid sju år så har barnen hunnit ta så mycket kraft av föräldrarna så att paret inte längre existerar och vid femton år så har barnen vuxit såpass mycket att de klarar av att mamma och pappa går skilda vägar. Vid varje växling behöver man hitta en ny anledning till att fortsätta leva tillsammans som par.

Är det vanligare att ena parten i en relation börjar vackla och vela eller att man synkar i en kris?

Ja, det är oftast en part som tar initiativet till att prata om hur de har det i förhållandet. Ofta är det kvinnan som vill prata om känslor medans mannen ofta upplever det som ett hot. Men män skiljer sig också och då ofta män som lever i särboförhållande och dejtar. I äktenskapen är det oftast kvinnan som tar initiativ till skilsmässa. De par som är överens om att skilja sig lyckas i högre utsträckning att få en vänskap efter skilsmässan. De par som väljer att fortsätta samlevnaden efter en kris har ofta en tanke om att de ska övervinna hotet och kärleken finns kvar hos de paren. 

Finns det några varningssignaler om att det börjar barka som man ska se upp med?

Ja, det finns det. Man kan oftast se att paret har slutat att röra vid varandra, frekvensen av samlag avtar och samtalen handlar om triviala saker som skall uträttas och mindre av känslomässiga spörsmål. En varningssignal är attt ena partner ofta är ute med sina kompisar, jobbar över och när hen är hemma ofta drar sig undan från gemenskap.

Är det våra förväntningar på hur en relation ska vara som är problemet eller är vi för dåliga på att leva i tvåsamhet?

Idag tänker vi inte som förr att äktenskapet är ett juridiskt skydd för båda parter och att man hänger ihop av plikt. Det som vi bygger kärleksförhållande på idag är känslor och det ställer till det för oss. Vi ställer högre krav på varandra och förhållandet och det betyder att vi behöver investera och arbeta mer för att kärleken skall hållas vid liv. Sedan tror jag att vissa par inte var ämnade att leva tillsammans och då är skilsmässa en bra lösning för att få chansen att prova att leva med en annan person. Det är inte lätt att leva tillsammans med en annan människa men det är otroligt utvecklande.

Hur vet man om det är en övergående kris eller om det är dags att säga tack och hej?

Jag upplever att många par, t.o.m. de flesta ofta försöker hålla ihop längre än vad som är bra för dem. Det kan vara bra att veta om. Ofta hör vi att vi skiljer oss för lätt idag, men det stämmer alltså inte. Man ska skilja sig när likgiltigheten har infunnit sig i förhållandet. Det är ett tecken på att kärleken är slut. Sedan kan man redan vid alltför stora bråk dra slutsatser att förhållandet inte fyller den funktionen som är önskvärd. Det är inte meningen att ett kärleksförhållande skall innebära hot, våld och upprepade bråk där partnern trycker ner mig och får mig att känna mig värdelös. Många par berättar att de har förstått att kärleken är slut en tid innan själva separationen är ett faktum och det de säger sig ha märkt är att likgiltigheten har smugit sig in i förhållandet och den har tagit sig uttryck i form av slapphet, ovilja att möta upp sin partner, somna utan att säga gonatt eller röra vid varandra, inget sexualliv längre, samtalen om livet och förhållandet har dött ut. Då är det dags att säga tack och hej.

Vilken slags hjälp kan man få utifrån?

Det finns hjälp att få vid privata och kommunala Familjerådgivningen. Den är en viktig och vettig institution som drivs både i kommunal och privat regi. Idag finns det en tjänst som heter Familjerådgivning Online som kan ge stöd och råd i enklare frågor och är öppen dygnet runt alla veckans dagar. www.familjeterapeuterna.com Man kan även söka hjälp för destruktiva relationer på Kvinnofrid, Kvinnjouren, Mansjouren m flera. Ofta kan familjemedlemmar och släktingar spela en viktig roll men man ska se upp så att ingen känner sig utlämnad om man söker hjälp inom familjen, då är det bättre att ha en utomstående part först.

Kommentarer (0)

Lägg till kommentar

Kommentera

Genom att skicka din kommentar accepterar du att dina personuppgifter behandlas i enlighet med Mynewsdesks Integritetspolicy.