Johan pratar om kommunikation i radio P4 Malmöhus

Vilka olika slags kommunikationsstilar finns det?

Det finns lika många stilar som människor. Men jag brukar tänka utifrån DISC modellen som delar in oss i fyra olika färger. Grön står för stödjande. Den gula står för extrovert. Den blå står för analytisk och röd för pådrivande. Det ideala är om vi kan anpassa beteendet och kommunikation beroende på den en möter och den situation en befinner sig i.

Det talas ibland om kärlekens fem språk, vilka är det? 

I Kärlekens fem språk använder Gary Chapman en modell i fem delar – ord som bekräftar, tid tillsammans, gåvor, tjänster och fysisk beröring – för att visa att liksom människor är olika, är också sätten att kommunicera kärlek till varandra olika. Kanske menar vi samma sak men ger uttryck för kärleken på olika sätt.

Har män och kvinnor olika sätt att kommunicera på eller är det en myt?

Män och kvinnor kommunicerar generellt på olika sätt, ja. Det finns olika studier gjorda som pekar på att män och kvinnor pratar ungefär lika mycket. Det finns dock små skillnader, t ex så hummar kvinnor i högre grad och pratar mer sällan till punkt jämfört med mannen. Kvinnor ställer fler frågor och ger uppmaningar. Många forskare menar att kvinnors språk är mer samarbetsinriktat medan mäns språk är mer konkurrensinriktat. Karin Milles, en av forskarna, menar på att män och kvinnor kan förändra sitt språk om de slutar att tillåtas prata på ett nedvärderande sätt. Exempelvis menar Milles, att män kan var mycket lyhörda och diplomatiska.  

Vad är den vanligaste orsaken till att kommunikationen partners emellan inte funkar?

Vi missförstår ofta den andres intention med kommunikationen. Vi är känsliga för att avvisas och tolkar ofta in att den andre menar avvisning oavsett vad den andre försöker kommunicera. Ett vanligt exempel är ilska som uttrycks i en relation där ena parten är trygg med att visa ilska medan motparten är känslig för uttryckt ilska och döljer den istället. När de båda uttrycker ilska så tolkar de budskapet i känslan olika, den ena är trygg med att ilskan uttrycks medan den andra känner obehag och börjar tvivla på relationen. Vi läser in olika betydelse i det som uttrycks både med ord och kroppsspråket.

Hur gör man om man hör till den typen som gärna håller allt för sig själv? Hur kommer man över rädslan för att blotta sina känslor?

Det bästa sättet är att få höra sin partner säga att hen känner sig icke-sedd och icke bekräftad på grund av att inte få ta del av sin partners inre värld. Det skulle kunna uttryckas såhär också; snålhet skapar ingen varm relation. Om partnern som är introvert förstår vad det gör med sin partner brukar det öppna upp för fina känslor av glädje, sorg, rädsla och sårbarhet. Det leder ofta till närmande och intimitet.

Ett ganska typiskt scenario är att en i paret vill göra en sak som den andra helst slipper. När partnern som inte vill frågar om det är ok att hen gärna skippar det, om det är ok? Och den andre svarar ”ja men det är helt okej!”, och sen är ledsen och sur över det som hänt…. Hur undviker man såna situationer? Varför blir det så här??

Den här scenen kan handla om olika saker t ex att man skäms för sin partner eller behöver egentid. Men det kan också vara ett mer djupliggande problem tex social ångest eller social fobi hos partnern som tar sig sådana här uttryck. Det kan också handla om att den som inte vill följa med känner sig i underläge gentemot sin partner på grund av t ex svartsjuka, och som använder ett undvikande beteende för att slippa känna obehaget av underläge. Om paret kan prata om hur det känns för dem båda när de är iväg på en fest eller släktmiddag och försöker förstå och även komma fram till olika sätt att gemensamt möta det som skapar obehag så kan det minska undvikandebeteendet. Verktyg för att arbeta med beteendet kan även vara exponering för det som väcker ångest och lära sig tekniker att förändra tankar som tar över i stunden och lära sig andningstekniker. Det kan också hjälpa att gå i psykodynamisk terapi för att få en djupare förståelse av tidiga händelser av förminskning som har varit extra svårt för personen att hantera. I ett systemiskt sätt att tänka så handlar problemet om att båda parter behöver jobba på sitt samspel i relation till varandra när de umgås med andra.

Finns det något som kan kallas överkommunikation? Ska varenda känsla och tanke vridas och vändas på med sin partner?

Det finns inte vad jag vet ett begrepp som heter överkommunikation. Däremot brukar vi prata med par om att de ska undvika ältande eller att haka sig fast vid oförätter och mindre bagateller. Det brukar aldrig lösa ett problem. Ofta är det bra att sätta en tidsgräns för hur länge en diskussion får pågå, eller ta time-out i diskussionen. 

Om man finner sig i en situation där det är tydligt att man inte når fram till varandra, vad tycker du man ska göra då?

Då tycker jag att paret eller familjen skall söka professionell hjälp. Det kan räcka med 2-3 samtal så har familjerådgivaren hjälpt till att peka på var problemet ligger och knuten är upplös. Paret och familjen kan ofta klara sig själva ett tag med en så enkel intervention,